Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 25 september 2014

För att det skall se bra ut.

Socialtjänsten ramlar sönder http://www.aftonbladet.se/debatt/article19585824.ab Det är ju inget nytt vid det här laget men frågan är varför ingen reagerar? Artikeln är allvarlig.
Visions Socialchefsrapport 2014, som kommer att presenteras i samband med Socialchefsdagarna i Göteborg i nästa vecka, understryker allvaret i situationen. Där svarar hälften av landets socialchefer att de redan har tufft att rekrytera erfarna socialsekreterare. Svårast är situationen inom den sociala barn- och ungdomsvården, där fler än var tredje socialchef anser att rekryteringen är mycket svår.

Vet att en del kommuner som fått kritik  inte ens klarar att ordna upp situationen eftersom det inte ens är folk som söker tjänsterna. De kan helt enkelt inte rekrytera nytt/mer folk.

Samtidigt höjs röster för att man inte får ställa mer krav eftersom man då hävdar att rädslan för att göra fel medför att man inte gör något alls eller för lite. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/radsla-att-gora-fel-bor-inte-fa-ta-over_3828870.svd
Ett troligen typiskt exempel är en socialchef vars kommun ett år fick ett 25-tal påpekanden vid en inspektion av Socialstyrelsen. Året efter klarade man sig utan påpekanden vid inspektionen. På frågan om man hade ändrat sitt sätt att arbeta blev svaret ”Nej, men vi har skrivit fram 25 nya rutiner”.
 
Det är min erfarenhet också. Man ändrar inget på djupet utan bara för att det skall se bra ut.  Det måste förändras på allvar annars blir ju inget bättre. Det blir bara ett spel för gallerierna Vi har det ju så rättsäkert, vi har granskningsmyndigheter och man kan anmäla. Men om inget händer så är det verkningslöst. Om man bara ändrar några ord i pappren så det ser bra ut och sedan får fortsätta som vanligt så blir det ingen försändring.

När det sedan visar sig att inte ens granskningsmyndigheterna har koll på läget så blir det kris.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/medberoende/article19550931.ab
Kommunerna har en lagstadgad skyldighet att hjälpa anhöriga till missbrukare.
Men Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är tillsynsmyndighet för att se till att kommunerna följer lagen är osäkra på om lagen verkligen gäller anhöriga till missbrukare. – Vem har sagt det? undrar den IVO-inspektör som Aftonbladet talat med.
En halvtimme senare ringer inspektören tillbaka. – Jag har kollat upp det här nu, och kollat med mina kolleger och vi har inte haft någon tillsyn på detta med 5:10 överhuvudtaget. – Det har inte kommit några klagomål.
Krävs det ett klagomål för att ni ska utföra tillsyn? – Egentligen inte. Men vi har olika områden som vi prioriterar varje år och det här har vi inte tittat på.
 
Hur kan någon ens tro att det skulle fungera?  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar