Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 28 september 2014

Efter bokmässan

Då har jag varit på bokmässan. Såg en massa kändisar då jag mer eller mindre sprang både in och ut, hann inte så mycket mer. Jag har aldrig varit på bokmässan så det hade varit kul att strossa omkring lite men jag hade tyvärr annat inbokat, sedan gillar jag inte folkmassor. Att klämma sig fram och varmt och svettigt. Nej det slipper jag faktiskt gärna. Men jag gillar att titta på folk.
Kom på mig själv att titta mer på mäniskorna än böckerna.
I vilket fall så hade vi ett bra samtal. riksdagskvinnan hade fått förhinder. Sedan sitter hon väl inte kvar på samma ställe nu efter valet så det kanske inte var så intressant vad vet jag? Men forskaren var där. En underbar kvinna verkade det som och vi var nog rätt så överens i det mesta.
Det kommer något om det i GP imorgon.
Annars var det inte mycket som handlade om utsatta barn även om en del författare hade skrivit om just barn med olika problem och liknande.
Men jag hittade en http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2501580-dyrt-att-hamna-utanfor
Egentligen låter det bedrövligt, att man måste kunna sätta konkreta prislappar på utanförskapet för att nå fram till cheferna, de som besitter den ekonomiska makten i kommunerna. Det borde ju vara självklart för alla att det kostar mer att hålla en arbetslös ung vuxen flytande med hjälp av bidrag och andra stöd, än att se till att barnet fick den hjälp och det stöd som krävdes i skolan. Ändå hävdar seminariepanelen på Bokmässan att det är först nu när forskarna beväpnat sig med siffror som de verkligen får gehör för sina synpunkter.
På mässan har även Skolinspektionen en monter. Där står rapporter som handlar om de barn som Ingvar Nilsson talar om – barn i behov som nekas stöd. Och på senare år har skolchefer i Göteborg med omnejd sagt upp sig i protest när budgetkraven hamnat i konflikt med skollagen.
Samtidigt har ledande kommunpolitiker vägrat att ta sin del av ansvaret. Men till skillnad från de barn som drabbas, de som löper stor risk att hamna i framtida utanförskap, kommer de politiker undan som borde ha slagit näven i bordet. En del ”belönas” till och med med en riksdagskarriär.
 

Nej barns stöd skall inte får inte avgöras av vad det kostar. Det får inte vara för dyrt att lyckas med de mesta basala sakerna för att klara livet, som att klara skolan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar