Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 10 september 2014

Angelägna frågor

 
 
 
Det är ju så att de flesta tidningar och tv kanaler har valdebatter och utfrågningar innan valet. Men de social frågorna saknas. Jag kom på att jag kunde ju skicka lite frågor så det gjorde jag.:  
 
Har ingenstans i hela valdebatten sett något runt social frågor alltså socialen familjehem utsatta barn. Här kommer några frågor jag skulle vilja ha svar på:

Vad gör man åt familjehemmens situation? Vi har ingen A-kassa när uppdraget upphör, uppdraget ger inte tjänstepension, det räknas inte som arbetslivserfarenhet, det finns ingen kollektiv olycksfallsförsäkring/livförsäkring som gäller.

Vi har inte jobb utan uppdrag,

Vi kan sägas upp över dagen. Har trots det inte rätt att få vår sak prövad i domstol trots att det är en mänsklig rättighet enligt artikel 6.

Vi har inte rätt till ombud eller företrädare,

Idag omplaceras 40% av alla tonåringar och 30% av alla barn under 10 år. Det konstaterades i sammanbrotts utredningen vad gör man åt det? För att stoppa det? Varje barn som hamnar på glid kostar 1 miljon om året istället för 1 miljon under hela sin uppväxt.

Vad gör ni för att vi skall orka fortsätta? Varför är ni inte intresserad av att kvalitetssäkra det vi gör? I alla utredningar frågar man handläggare eller socialen inte oss. Vad är det som gör att vi orkar , lyckas, behöver för att fortsätta? Varför frågar man inte oss trots att att vi gör ett bra jobb och lyckas med barnen i 90 % av alla ärenden vi har.

I rättegångar ang LVU och annat kan en rättegång handla om ett familjehem, De är inte part vilket innebär att de inte kan eller får försvara sig. Då dom faller blir alla påståenden offentliga och öppna för vem som helst att läsa. Hur kan det vara så?

Socionomerna skriker på grund av under bemanning. Var tredje handläggare är nyanställd, 7 av 10 chefer har jobbat mindre än 3 år. Utbildningen innehåller inget runt barn vilket de flesta jobbar med. Det är inte ens obligatorisk närvaro plikt på utbildningen. Det finns inte utrymme för vidare utbildning, det finns inga som kan coacha Varför krävs inte psykolog samtal innan utbildning och stöd samtal under tiden man jobbar eftersom man har tystnadsplikt får man ju inte lasta av sig någonstans. Vad gör man åt arbetsbelastningen? Nu då det ligger på kommunerna beror det på hur rik kommunen är hur mycket och vilken hjälp man får, eller kan ge. Tex skall en del satsa på hemvård eftersom det blir billigast. både vad gäller utsatta barn och missbruk. hur kan det få vara så?

Sedan är det samma handläggare som både bedömer (om insatser skall ske) som utreder behovet (vad som skall sättas in) som processar (i rätt) och som sedan verkställer beslut i samma ärende. hur kan det vara så? Det tillåts ingen annanstans än inom soc och där kan man inte får inte protestera man har inget val än att finna sig i. Tänk om det vore så inom polisen. Samma som anhållit en person, skulle utreda vad han gjort och sedan döma och sätta i fängelse.

Hur kan ni tillåta det och hur kan ni anse att det skulle vara rättssäkert

Om ett ärende eller en kommun får kritik ifrån IVO så får ändå samma handläggare fortsätta i samma ärende samma kommun får fortsätta jmf med en läkare som opererat fel och man skulle kräva att samma läkare skulle operera igen och rätta till.

Politikerna i socialnämnden (säkert andra också men det är socialfrågor jag vill lyfta) har problem eftersom de är ytterst ansvariga men bara får den insyn som tjänstemännen bestämmer att de skall ha. Kräver de insyn hänvisas till sekretess. Vad tänker de göra åt det? Ser de det överhuvudet taget som ett problem? en arbetare kan komma in från gatan och skall ta livsavgörande beslut i andra människors liv och vet inte ens hur en utredning skall se ut. Borde det inte vara utbildning för de som skall ansvara för andra människors liv? Ta beslut där?

Utsatta barn har inget eget ombud jmf med en invandrare som har ett från dag ett tills de får stanna eller utvisas. Barn har bara ombud när ärendet går upp i rätt och det gör inte massa viktiga beslut som umgänges begränsning dvs hur mycket de skall få träffa anhöriga eller omplacering. Enligt lag skall barn höras men BO har undersökt och konstaterat att massa barn inte hörs. Vad gör man för att komma till rätta med det? Lagar följs inte Tex barn skall höras , man skal besöka placerade barn ett visst antal gånger per år, det skall vara ett tydligt barnperspektiv i alla ärenden gällande barn trots det får kommun efter kommun skarp kritik för brist av barn perspektiv men inget händer.

Varför är så få lagar runt utsatta barn inte kopplade till några konsekvenser? Varför händer det ingen då man inte följer lagar?

Barnperspektivet skall väga tyngst ändå är det föräldra perspektivet som väger över i rätt eller då barn skall utvisas. Då stämmer det ju inte att barnperspektivet skall väga tyngst.

Enligt lag skall man göra en utredning om ev vårdnadsöverflytt efter tre år. dvs att vårdnaden övergår till familjehemmet för att barnen skall slippa flytta igen. De görs allt för sällan enligt utredningar. (LVU Utredningen har fått ett tilläggsdirektiv att se över på grund av det) Men vart står partierna i det? Varför följs inte lagen och vad gör de för att lagen skall följas?

Då uppdrag granskning gjorde programmet om de förlorade barnen de två små barnen som omplacerades i Mark, konstaterades att det gällde ca 200 barn varför har inget gjorts åt det?


Det står i lagen att placerade barn skall ha fortsatt tillgång till de som betyder något för dem men vem avgör det? En handläggare. Få familjehem får efter en omplacering finnas kvar. tillsorg för både barn (både placerade samt bio barn ) och familjehem.

Då man tar barn kan dålig anknytning vara en orsak till att barn placeras men då man gör en omplacering varför krävs inte en anknytningsutredning då?

Biologiska föräldrar kan tvingas till frivilliga placeringar genom hot om LVU. Hur ser du på det? De kan anklagas t.o.m diagnostiseras i rätt utan experter och de får inte kalla egna vittnen är det rättssäkert? Soc vittnen behöver inte ens ha träffats dem men får ändå vittna om hur de är utifrån handläggarens bedömning. hur kan det tillåtas?

Det var några frågor jag skulle vilja ha svar på. och säga inte att det rör för liten andel medborgare för det handlar om 22000 barn som placeras om året. Lägg till deras föräldrar och alla oss familjehem och våra biologiska barn.

Ivo är nu den nya granskning enheten men trots att de kritiserar grovt blir det nästan aldrig böter varför då? Har de för dåligt men sanktioner eller ligger ribban för att dela ut dem för högt?

Någon kommun har kritiserats 17 gånger, det hjälper alltså inte med kritik hur skall man göra för att komma tillrätta med problemet?

De ger bara kritik och får inte kräva rättelse i ärendet men för de allra flesta som anmäler så är det viktigaste att man rättar till det man gjort inte bara säkerställer att det inte händer igen. hur kan ni tillåta det? Tycker ni att det är bra? Visste ni inte och vad gör ni isåfall för att förändra det?

Hoppas att ni vill ta upp något av det. Det rör som sagt många. Eva Hallgren ordf. i BPIS (Barnperspektivet i Sverige )
 
 
Och jag fick svar:
Tack för ditt mejl!
Det är sannerligen viktiga frågor. Som du förstår är det väldigt många angelägna frågor som politikerna nu måste svara på, men vi sparar ditt mejl och ser om det går att få svar före valet.
 
Nu ser jag fram emot att se om det tas upp någon stans.
Skall nog ta ock skicka dem direkt till samtliga partier ochså för att se vad de ger för svar, vart de står i de här frågorna.


 
 
 
 
 
 
 

2 kommentarer:

  1. Cocozza har tagit upp samma problem, och har ju saknat ganska mkt respons.
    Statistik över barnsmord- varför förs inte detta-i ett Sk välfärdsland ?
    Hur kan flera barn per år tillåtas dö?
    Varför får socionomer inte mer barnutbildning?
    Det har gått många år-och ingen förändring!

    SvaraRadera
  2. Man har utomlands kallat Sverige "kinder-Gulag "-för barn kidnappas på lösa grunder , olaga LVU eller framtvingade LVU -trots att föräldrarna varken har missbruk, psykisk sjukdom eller missköter sig.
    Fann även inslag på UR om de sk barnahusen som kom till för att skydda barnen-men där ändå en ganska stor andel barn skickas hem till förälder som misshandlar alt gör andra förbjudna saker-och alltså inte skyddas, när de väl har berättat sin historia .
    Som säkert får än mer spö precis som Sofia R-Johansson fick uppleva på doc där hon inte blev trodd.
    Hennes kamp är nog oerhört viktig för dagens barn-dom fortfarande inte skyddas.
    Det handlar ju inte om att hitta syndabockar -enskilda soc.sekr -utan att rusta upp hela systemet, där barn inte ska behöva stå rättslösa , vilket de ju gör i de flesta fall, när de väl brutit sin tystnad( 2-3 fällande domar av 60 är en fruktansvärt låg siffra)
    Ska Sverige fortsätta vara ett socialt U-land , politiker ?
    Vem vågar ta ansvar ?
    Vem ska sluta skylla på andra partiets politik, och skylla på nån annan, föräldern , skolan, soc?
    Scape-goat-Sverige, där barnen får betala högsta priset.

    SvaraRadera