Upprop v 39

Har inte skickat något upprop på ett par veckor eftersom alla verkar så upptagna av valet så att det bara var ett fåtal som läste dem. Men det har dykt upp mer så här kommer ett till. Frågorna behöver lyftas vart ni än hamnar

Fick ett brev ifrån en lärare. Han har lagt ut det på facebook.

Polisen hämtar en familj. Mitt i natten. Kvällen innan hade pappan varit på föräldramöte och varit glad, det gick bra för barnen i skolan. De har gått nästan hela sin skolgång i Sverige. Polisen hämtar familjen kl.4 på natten för då är alla hemma. De ringer inte på, de går bara rakt in i lägenheten, tänder lamporna och placerar vuxna och barn i polisbilen. Nu sitter de på ett chartrat plan på väg tillbaka till ett krigshärjat land. Med på planet sitter deras ...äldste son som lider av grav utvecklingsstörning och autism. Han har inget talat språk. Han har ingen möjlighet att uttrycka sina känslor, ingen möjlighet att förstå vad som händer. Allt han vet är att hans mamma, pappa och syskon är förtvivlade, ledsna och arga. Mina skattepengar går alltså till att chartra ett helt plan till 5 personer för att föra dem tillbaka till ett land de flytt från. Var finns värdigheten? Var finns medmänskligheten? Att behandla människor på det här sättet tycker inte jag är godtagbart. Jag skäms över att mitt land behandlar utsatta människor på det här sättet. Jag har förlorat en elev men en hel familj har förlorat sina liv.

Skulle barnperspektivet väga tyngst som det skall enligt lag hade det inte varit så här.

Två familjehem skriver :

1. Vi har efter dagens möte med vår org och placerande kommun kommit till den punkt då vi kanske måste säga upp vår placering. Vi känner en sån enorm frustration då vår lille och hans behov inte är i fokus. Vi har inte ngn förståelse för att ett litet placerat barn, med en ej möjlig hemgång, ska ha umgänge varje vecka, helg, då det passar biologisk familj bäst. När ska lillen få landa och ladda sina batterier?
Beslut taget av soc trots flera möten med BUP, där man är mycket orolig bl.a. över lillens anknytning. Vi känner att gången är att "placerade barn får må dåligt för att de just är placerade".
Vi är absolut inte emot umgänge men umgänget måste utgå från den placerade inte biologisk släkts viljor!

Det är en morfar som kräver umgänge med ett barn som inte skall hem och inte heller till dem (morföräldrarna) så ofta som varje vecka. Har morfar förhinder så skall det vara på helgen. Familjehemmet har inget att säga till om.

Sedan ett till:

2. Idag har vi sagt upp oss som jourhem för Åtvidaberg, Kinda och Söderköpings kommun. Detta i protest mot hur Åtvidabergs socialförvaltning med Maria Ribbing i spetsen inte arbetar för barnens bästa. Denna brist på handlingskraft slår undan framtiden för bl.a. Vårt hjärtegryn

Det är svårt nog att få tag på familjehem men nu börjar familjehem alltså säga upp sig i ren protest eftersom förvaltningarna har så dåligt barnperspektiv.

Har dessutom just avslutat ett samtal med en god vän. De har precis fått vårdnadsöverflyttning på två barn. Barnen har bott där ett par år så det är precis som det skall men det som förvånar mig är att ingen stans och inte någon gång under hela resan har de fått skriva på något någonstans om att de är med på det eller vad som gäller efteråt. Hur kan domstolen ställa upp på att göra en vårdnadsöverflyttning utan ett enda papper som säger eller bekräftat att familjehemmet som skall få barnen är med på det?

Sedan har jag just avslutat ett samtal med en annan fostermamma. Hon har ett barn som bott till och från hos henne sedan hon var 9 månader. Det är en SOL placering. I sista omgången har hon bott 6 år. Man gjorde ett försök till vårdnadsöverflytt och det gick igenom men avslogs i nästa instans. Nu skall både barn och familj ha varsin handläggare enligt lag så barnet får en ny. Hon ökar direkt umgänge och menar att barnet skall hem. Ibland har banrents inte kunnat lämnas eftersom föräldern är för påverkade. Lägenheten har sett ut som en knarkarkvart och då fostermamman städat för att slippa lämna barnet som det ser ut menar handläggaren som åkt dit efteråt då hon anmält att det såg väl bra ut. Ja eftersom fostermamman städat. De är livrädda för att bråka men känner att de måste även om risken är att de förlorar barnet.

Jag undrar så över lagen som säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda om inte ens domstolen följer det. Tre årsregeln kom till för att skydda barn som bott länge ifrån att ryckas upp igen. Men här avslår andra instans.

Fick igår veta att även runt Våra barns lillebror som bott 7 år i sitt familjehem blev det avslag i rätten på vårdnadsöverflytt eftersom mamman skött umgängena. Det innebär i praktiken att han skall hem eftersom hon van en sådan rättegång i våras men man begärde inhibition i väntan på denna dom. I går kväll hade han sagt att det han var mest rädd för var att tvingas flytta tillbaka till ”mamma”
Det finns ingt barnperspektiv i att flytta hem barn efter så lång tid om de inte har en anknytning till dem de skall flytta till. (som våra som fortfarande efter 5 år längtar efter oss) Vårdnadsöverflytt skall göra s för att trygga barnen utifrån barnen även om ursprungs orsakerna för placeringen har upphört står det i lagen men domstolen bryr sig uppenbarligen inte. Det gjorde de heller inte i vårt ärende. Barnen skulle ju stanna i sitt tredje familjehem istället för att komma tillbaka till oss för att mamman ville ha det så.

Det kan inte fortsätta så här. Hur kan vi ha lagar som inte behöver följas?

Familjehem efter familjehem vittnar om hoten om ni inte gör si eller så tar vi barnet. Om ni protesterar eller opponerar er för mycket så tar vi barnet. Om ni inte ställer upp på det eller det så tar vi barnet. Ingen skall behöva leva så.

Igår fick jag dessutom veta att min anmälan till IVO i vårt ärende där jag anmält att Mark nu plockat bort oss ur barnens liv igen. Var nedlagd. Förts skickar de hela min anmälan med hela mitt underlag direkt till Mark. Tänk er om polisen skulle göra det då man anmäler någon. Nu lägger de ner och jag får veta det då jag ringer dem. Jag har inte fått info skriftligt. Jag har heller inte fått frågan om jag vill komplettera eller om det hänt någon mer. Det avslutades därför att nämnde hade svarat att de hade ett tydligt barnperspektiv. Trots att rätten slog fast att vi skulle finnas kvar, att det var en förutsättning för att barnen skulle kunna stanna där de är, Att de nu dömdes i somras. Efter det försökte de sig p ett kontakt förbud som inte gick igenom för att det inte fanns vare sig fog eller barnperspektiv men Ivo godkänner att nämnden anser att de har det. Ringde ett par i nämnden och ifrågasatte och får då veta att nämnden inte haft vare sig anmälan eller svar på sitt bord. Det verkar alltså som om tjänstemännen svarat i nämndens ställe utan att ha delegation på det. Och det hade inte upptäckts om jag inte bråkat om det. Nu luskar de för att få veta vad som hänt och funderar på att polisanmäla. Det borde väl vara ett brott mot grundlagen eller? Begärde ut handlingarna och underlaget och fick dem. Deras påstående i svaret stämmer inte. I vissa fall är det vill jag påstå ren lögn. Ex säger de att de hörsammat barnen att barnen inte vill men jag vet att det inte är sant och det bekräftar även barnens akter men dem har IVO inte brytt sig om att begära in. De har nöjt sig med ”nämndens” ord. (det var ju inte nämnden) Det står där att tjänstemännen fått ett ok att svara ifrån utskottet men de visste inte vad det var de svarade på utan fick bara info om att IVO begärt svar på lite frågor och svaren satt i en pärm som skickades runt under pågående möte och den var tjock så få bläddrade ens i den.

Jag har ändå inbillat mig att vi lever i ett förhållande vis säkert land. Där rättsäkerheten är stor och man har möjlighet att påverka men vårt ärende är bevis på att det in är så. Hur mycket fel som än hittas och man fortsättar gör fel fel och värre fel så hänvisar alla vidare till någon annan . Ingen vill kan eller får ta ansvar. Jag hade ändå trott att det någonstans skulle vara någon som skulle slå in ett stopp då vi utsätts för fel efter fel men så är det inte.

Det blir på något sätt bara ett spel för gallerierna vi har lagar ja men de följs inte.
Du kan anmäla. Ja men det händer inget
Jo det blir kritik men inget mer.
Man har anmälningsplikt men inget händer då någon låter bli. Lagar utgår ifrån att personer på myndigheter alltid gör rätt är laglydiga men så är det inte och trots att jag avslöjar dem gång på gång så händer inget.

Vårt fall är så prövat och jag har så svårt att förstå hur de kan tillåtas fortsätta göra fel.

Hur kan det få fortsätta?