Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 11 september 2014

Mer om upprop v 33

Det var visst både förwsta sido nyhet och ett helt uppslag innuti tidningen
http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/pojke-omplacerad-mot-sin-vilja-10135029.aspx
Norrköping Trots att den elvaårige pojken i mars helt motsatte sig att träffa sin biologiska mamma och inte på något sätt förbereddes för att återförenas med henne hämtades han den 22 maj i skolan och omplacerades hos henne.
Sedan dess har hans fosterpappa, som varit med sedan pojken föddes och till och med klippte navelsträngen vid förlossningen, inte fått träffa pojken.
– De ringde inte ens till mig och berättade att de hämtat honom och min mamma som hade cyklat till skolan för att hämta honom fick stå där och vänta, utan att få veta något. Jag tycker att det är ett grovt tjänstefel att de inte hörde av sig till mig, säger han.
Inte heller den ett år yngre brodern har fått träffa brodern mer än en gång, dagen efter omplaceringen. Det är nu mer än tre månader sedan.

Elvaåringen har bott hos honom i princip hela sitt liv och i närmare tre år har hans hem fungerat som familjehem åt pojkarna, som varit placerade där enligt lagen om vård av unga, LVU. Mamman har haft begränsat umgänge med dem på grund av barnens upplevelse av våld samt hennes beteende vid umgängestillfällen, enligt de utredningar som socialtjänsten genomfört.
Fosterpappan blev tillsammans med modern när hon var gravid och ser sig som pojkarnas pappa.
Förhållandet var stormigt och efter några år separerade de, men pojkarna fortsatte att bo växelvis hos dem.
– Jag vill att de ska få växa upp tillsammans och jag har funderat på att adoptera den äldste pojken.

Fosterpappan har tillsammans med den biologiska pappan träffat såväl verksamhetschefen Thomas Leijon som socialnämndens ordförande Roger Källs (S). Han har också precis som flera andra anmält socialtjänsten till inspektionen för vård och omsorg. Han har också anmält saken till Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen och polisanmält de handläggare och chefer på socialtjänsten som varit involverade i ärendet.
– Det går inte bara sitta bredvid och titta på hur myndigheter behandlar barn. Här har de gjort allt fel. Barnen har inte kommit till tals alls och jag har inte ens fått se beslutet om omplaceringen, säger fosterpappan.
Mamman har avböjt att kommentera fallet.

http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/idiotviktigt-att-vi-agerat-hundra-procent-ratt-10123110.aspx
Norrköping Socialnämndens ordförande Roger Källs (S) har tagit initiativ till en internutredning om hur socialtjänsten har hanterat omplaceringen av den elvaårige pojken.
– Det gör vi för att jag har lyssnat och känner en glimma av osäkerhet att vi agerat hundra procent rätt. Det är ju så viktigt att vi gör det. Det är idiotviktigt, eftersom vi är en myndighet, säger han.
Roger Källs har tillsammans med verksamhetschefen Thomas Leijon träffat pojkens fosterpappa och den biologiske pappan och känner till många detaljer i ärendet. Men han vill inte säga så mycket eftersom fallet är komplicerat och det finns två bilder – mammans och fosterpappans – av vad som hänt.
Ja det rör om lite hoppas bara att det leder till något bra också.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)