Upprop v 30

Varje gång jag haft kontakt med någon av er säger ni att ni inte går in i enskilda ärenden. jag har sedan v 41 förra året skickat minst ett i veckan för att visa att det inte är enskilda ärenden.

Fick ännu ett mail ifrån en förtvivlad familjehemsmamma.

Vi har tvillingar, de var 6 månader då de kom på jour till oss.
Stannade i 3 veckor, sen ville mamma ha hem dem men orkade i två dygn så de kom tillbaka till oss. Stannade i 3 månader och sen skulle de tillsammans med mamma in på utredningshem.
Töserna och mamman var tillsammans där i i vecka, sen orkade inte mamma utan stack hem och lämnade töserna kvar, hon åkte tillbaka till barnen på hemmet i någon vecka och stack sen igen. Tillbaka igen efter någon vecka men åkte hem en tredje gång och lämnade barnen på utredningshemmet. Flickorna var alltså ensamma där nästan hela tiden.

I augusti kom beslutet ( utredningen på hemmet visade samma som socialtjänstens, att mamman saknar förmåga ) att de ska familjehems placeras. Handläggarna fick slåss med tre högre chefer för att de skulle få komma tillbaka till oss ( det var mammans önskan också)och det fick de igenom.
Vi fick det samtal vi längtat och hoppats på under de 2 månader barnen varit borta...kan vi tänka oss dessa små barn på uppväxt? OM vi kan svarade jag, maken var på sjön, jag ringde honom som kastade ner fiskespöna i båden och avbröt det han höll på med. Vi åkte de 35 milen och hämtade HEM barnen. Detta var i augusti förra året.

Vi fick jobba hårt för att få barnen trygga igen kan jag lova, i januari köpte vi hus och satte töserna på förskolan här där vi bor nu och de startade där 3 februari, i samma veva begärde mamman hem barnen, soc tänkte ta ett omedelbart lvu men mamman gick med på att de gjorde en hemtagningsutredning först. Soc utredning visar återigen att mamman saknar förmåga så det blir upp i rätten. Nämnden i kommunen ansåg att det skulle bli lvu MEN inte rätten så på en vecka raserades hela barnens tillvaro IGEN. , de ansåg att barnen ska hem så dessa barn flyttas EN GÅNG TILL från den enda trygga punkt de haft! Förskolan och barnens läkare har gjort orosanmälningar pga anknytningen men inget händer. Barnen hade just blivit trygga med oss igen, på förskolan och med kompisar som de skaffat sig med mera. Flickornas barnläkare ( de har luftrörsbekymmer så vi hade gått hos samma läkare hela tiden och därför visste han om alla barnens flyttar ) gjorde omedelbart en orosanmälan pga oro för deras anknytning, förskolan gjorde samma sak men det verkar inte ha blivit något av dessa anmälningar. Detta är 5 veckor sen. HUR får man behandla barn egentligen? Flickorna har inte ens fyllt 2 år och har bytt miljö 6 gånger!

Mamman ringer mig flera ggr/veckan och kommer aldrig sluta, jag vet inte varför. Mamman har 4 andra barn som är LVU-ade men dessa små ville de inte ge den trygghet som de kände under hela uppväxten, ni kan tro att vi fått kämpa för att få barnen trygga en gång till efter alla miljöombyten....och precis när vi lyckats så flyttar man de små IGEN! Detta ÄR Sverige tyvärr, lagarna och rätten står på föråldras sida fört i detta fall har man ABSOLUT INTE sett till de som allt handlar om, BARNEN!! JAg lider mer er, det ÄR en fruktansvärd känsla det ni och många andra går igenom just nu och man är så förbannat maktlös :( Det gör ont i hela mig att det får gå till såhär :(

2012 kom sammanbrottsutredningen. Den konstaterade att 30 % av alla placerade barn mellan +-10 år omplaceras. Enligt handläggarna är det för att vi familjehem ger upp. Kan säga att jag har inte ett enda sådant ärenden.

Såg en tråd på facebook i en familjehem grupp. Inför en planerad hem flytt. Kopierar en del av det hit:
den 23 juli kl. 19:42

· Mitt hjärta blöder när jag lägger vår minsta, 2år. När hon säger; min mamma, min pappa också. Tycker om dig. Jag älskar dig. Sen somnar hon lyckligt ovetande om att hon ska flytta "hem" till sin biomamma. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Hon har bott hos oss sen hon var 4 mån. Det är vi som har matat, tröstat, lekt, skojat och älskat henne den största delen av hennes liv. Vi är hennes föräldrar.

· Är i precis samma situation. Bara det att vår lilla är något yngre och redan har flyttat, med löftet från biom om att vi aldrig skall få se liten igen, känns hårt och tungt.

· Fy! Lider med er också.
Vi hämtade vårt lilla hjärta när hon var 4 timmar. Skulle hon lämna oss skulle jag dö! Får rysningar bara jag tänker på det.

· Förlorade vår lille i våras... lider med er

· Vad jag lider med er! Det är min stora skräck också. Jag anade aldrig att kärleken till ett placerat barn skulle bli lika stor som till ens egna, men de känslorna kom på bara några dagar.
Anade ni detta när ni tog emot henne, eller var det en tänkt uppväxtplacering?

· Vi är precis i samma situation. Vår lilla var 4 mån och fyller två i augusti och flyttar 31 juli.. Idag kom hon tillbaka efter två nätter hos bio pappan och när vi skulle åka iväg på kalas så vägra hon utan min morgon rock.. Helt hysterisk.. Mitt hjärta blöder så jag förstår precis..

· Så kände vi oxå

· Det var tänkt som uppväxtplacering men LVU överklagades och mamman fick rätt. Förstår inte hur vårt rättssystem resonerar. Jag bor i X men våra två små kommer från en annan kommun. Vill inte skriva vilken, det kanske kan användas mot en.

· Men om nu det är taget ett lvu och barnet varit borta från biosarna i två år så ska dom inte flyttas.. Det är inte till barnens bästa.. Dom har knutit an och får men för livet

· Kramar till er...... Vet hur det känns!

· Fy, jag är så tacksam för att vi hade en MYCKET duktig och proffsig socialsekreterare i alla år.. Vi fick våran lilla tjej när hon var nästan sex månader.... LVU.
Vi har sen fått hjälp och stöttning att hålla nere umgänget under alla år, då det varit ganska självklart att hon skulle bo kvar hos oss(missbruk+övergrepp) och vi har inte behövt befatta oss med några rättegångar under alla år, och när hon var 13 år så fick vi adoptera henne till sist.
Jag hade ALDRIG överlevt om vi skulle förlorat henne. Och jag tycker det är FRUKTANSVÄRT att det får hända barn som placeras som bebisar.. Anknytningen är ju SÅ viktig!
HUR KAN DET FÅ VARA SÅHÄR GÅNG PÅ GÅNG?!

· ..den som tröstat, matat, lekt och älskat sedan hon var 4 månader. Förlåt men blir så jäkla förbannad när man inte tar hänsyn till barnen.

· Känner med dig Har själv upplevt ett barn på uppväxtplacering men ändrades för ett år sedan. Barnet har nu bott hos sin mamma i ett år och ser oss som föräldrar och längtar hem. Barnet bodde hos oss i nästan tre år. Från 2,5 år till 5 år + ett år som kontakt varannan helg. Nu är all kontakt bruten och mamman och barnet står inte längre under soc. Från början var det LVU som efter 6 mån blev SoL.

· Har precis genomgått samma som du. Men i mitt fall har bio familjen lovat vi ska få ses ändå ibland. Dom har sagt att dom gärna har oss som extra familj med tex barnvakt eller vid födelsedag o jul. Vi får se hur det går. Hen e som ett plåster på mig när vi ses fast ja kan tycka att hen tagit till sig sin bio mamma med. Men tufft e det vid separation både för barnen o oss.

· Anledningen att vi inte har kontakt är att soc har uppmuntrat mamman till att bryta all nätverk kring barnet för barnet har för stark anknytning till oss :(

· Det här med Barnens rätt o Barnens bästa är bara tomt prat...det låter bra. Men återigen...oftast sätts föräldrarna först.
Egentligen borde sånt här få STOOOR uppmärksamhet....men alla vi älskar våra jobb o vill framförallt finnas för alla barn/ungdomar...så ingen av oss vill vara obehaglig,för risken att inte få några placeringar.

· Fy och fy
Vi har oxå gjort denna resa, hujeda mej
Förstår verkligen din känsla och lite med dej
Styrkekram till er alla

· Jag har oxå några berättelser att dela med mig. En tjej var hos oss från fyra mån ålder och innan hon fyllde sex ville biomamma vara mamma så på två dagar flyttade den stackars lilla flickan. Hon kände inte sin mamma utan vi var hennes familj, trygghet mm mm. Hon skrek så hon kräktes o svimmade men dom tog henne framför våra tårfyllda ögon .

DET ÄR INTE ENSKILDA ÄRENDEN men vad gör du i styrande ställning? Vad gör ditt parti? Förstår du varför det är svårt att hitta familjehem? Varför skulle vi kryssa in dig igen? Det här måste ta slut för barnens skull. Det handlar ju inte om att ta barn ifrån fungerande föräldrar utan handlar om barn man redan tagit. Barn som man sedan behöver se till att de får behålla sin trygghet och dem de ser som sina. De har inte valt. De valde inte att komma till välden och inte heller kunde de påverka beslutet att fråntas sina föräldrar. Föräldraskap är ingen kappa man tar på när man har lust och av sig då man inte känner för det och har man inte förmågan att behålla kappan på så skall man inte ha några barn och barnen skall ges den trygghet någon annanstans men skall också ha rätt att behålla den. De skall inte tvingas ge upp allt gång på gång för att föräldrar ändrar sig gång på gång.

Så än en gång vill jag har svar. MVH Eva fostermamman i Markärendet