Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 12 juli 2014

Hur barn drunknar

Blev lite förvånad över en artikel jag hittade om hur barn drunknar.
http://lemano.blogg.se/2011/july/utkast-juli-9-2011.html
Plötsligt minns jag en gång då jag var si sådär en 10 år. Jag hade inte lärt mig simma riktigt. Det var vid en sjö och jag var på läger. Vi var många i vattnet och plötsligt kände jag inte längre botten under fötterna. Jag kämpade för att komma in. Vattnet gick upp till munnen på mig och varje gång jag försökte skrika på hjälp så fick jag en kallsup. Jag höll tyst och kämpade för mig själv. Plötsligt var det någon som fick se mig räckte ut handen och drog in mig. Frågade hur det var och som de flesta svarade jag att det var bra men hade hon inte dragit in mig vete skam hur det gått.

Att drunkna går inte till som man tror. Känner att det var så viktigt att jag vill dela med mig.
En drunkningsolycka ser inte ut som en drunkningsolycka
1. Individer som drunknar är oförmögna att kunna ropa på hjälp. Andningsorganen har utformats för att andas. Tal är den sekundära funktionen och därför måste man kunna andas för att kunna tala.
2. Munnen på en person som drunknar åker växelvis upp och ner under vattenytan och håller sig inte tillräckligt länge ovanför vattenytan för att både hinna andas ut, andas in OCH ropa på hjälp. Vad som egentligen händer är att personen hinner andas ut och samtidigt som den sjunker ner under vattenytan så andas personen in igen och drar på så vis i sig vatten.
3. En person som drunknar kan inte andvända sina armar att vifta med. Instinktivt försöker personen förlänga sina armar i sidled och använder dem för att trycka mot vattenytan med. Genom att göra detta så hjälper man kroppen temporärt att få upp munnen ovanför vattenytan, men det innebär oxå att man inte kan vinka efter hjälp.
4. Under den hela instinktiva drunknings responsen kan inte personen kontrollera sina armrörelser. Rent fysiskt kan inte en drunknande person som kämpar på vattenytan "sluta" att drunkna tillfälligt för att då kunna utföra frivilliga rörelser som att tex vinka på hjälp eller sträcka sig efter en livboj.
5. Under den instinktiva drunknings processen så är kroppen i upprätt läge från början till slut, och utan hjälp så kan offret endast kämpa i 20-60sekunder på ytan innan personen sjunker under helt.
Detta betyder dock inte att en person som vinkar och skriker på hjälp inte är i nöd och har problem- de upplever "aquatic distress" som ibland uppstår precis innan den instinktiva drunkningsresponsen kickar in. Skillnaden är dock om personen upplever aquatic distress kan han/hon fortfarande vara delaktig i sin egen räddning genom att tex fånga en livlina eller en livboj.
Var vaksam på dessa tecken som visar att en person håller på att drunkna.
 
- Huvudet ligger lågt i vattnet, munnen vid vattenytan
- Huvudet är bakåtlutat med öppen mun
- Ögonen är glasartade och tomma, oförmögna att fokusera
- Slutna ögon
- Håret över pannan eller ögonen
- att inte vertikaltkunna använda benen
- hyperventilerar eller flämtar
- försöker simma i en viss riktning men kommer ingenstans
- Försöker att rulla över på rygg 
Om en person faller ner i vattnet och ser att vara OK och må bra så ska du inte ta det förgivet. Ofta är den vanligaste indikationen på att någon drunknar just det faktum att de inte ser ut som att de gör det. De kanske bara ser ut som att de trampar vatten och tittar på dig.
Ett sätt att säkerställa situationen är att fråga: - Är du okej?
Om personen inte kan svara så håller han/hon förmodligen på att drunkna, om du får en tom blick tillbaka är du antagligen mindre än 30sekunder på dig att nå fram till honom.
 
Mycket du inte visst? Isåfall är du inte ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar