Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 21 juli 2014

Mår allt sämre

Svenska ungdomar mår allt sämre slår man fast.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5917949
– Man måste vara perfekt, det är för höga krav och vissa bryter ihop, säger Anton Saiegh.
Och det är inte bara pressen på utseendet som är problemet, det menar Anna Östling. Även skolan bidrar till den psykiska ohälsan.
– Det nya betygssystemet är jättekrävande, säger Anna.
Vad tror du man kan göra åt det här?
– Lyssna på de unga istället, inte bara säga "det blir bättre", säger Anna Östling.
 
Så är det i många sammanhang. Situationen inom soc. Försvarstala som det är inte vårt problem, det är nog inte så farligt, man gör inte det man skall...

Håller med om att det blivit sämre på många plan. skolan, vården, socialen, polisen.
Vet inte om ett makt skifte skulle göra saken bättre.

Har alltid sagt att det vore det bättre att sätta sig ner och diskutera vad som är bäst för Sverige än att bestämma vilken hälft som skall få bestämma. I valtider handlar det mer om att svärta ner varandra än att tala om vad man själv kommer att göra eller har gjort, prata skit om varandra som partier. Sedan skylla på att det är den andra sidans fel som gjorde si eller så.  Eller att rycka upp saker som äntligen fungerar bara för att det är "de andra" som kommit på det...

Man borde samarbeta istället.
OK jag vet att de inte är överens om vad som är bäst för Sverige eller på vilket sätt det skall styras men jag tycker att det borde bättre att alla samarbetar och att man röstar om antal platser i olika utskott. Att även ministerposterna på något sätt skulle delar ut på partierna efter antal röster. Att de sedan får ta hand om de områden de är intresserade av på riktigt.
Även om de kommer på saker som alla andra tycker är vansinniga så skall det ju redan röstas igenom i hela församlingen så att säga, det är ju inte så att ett ensamt parti kan driva igenom saker bara för att en av deras har en ministerpost.  men det är min åsikt.

Har röstat blankt ett par gånger eftersom jag inte tycker att något parti står för mina åsikter. Var ett tag engagerad i KD eftersom de påstod att det var deras frågor men så var det ju uppenbarligen inte. Nu "lobbar" jag på alla som är villiga att driva de frågor som är viktiga för banren och oss som familjehem.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym21 juli 2014 kl. 13:43

    Ja - det kan inte vara lätt med Facebook-hetsen,arbetslösheten-men då måste vi vuxna visa en annan väg,att det är ok att misslyckas,visa på ett annat tänkande-man måste inte vara perfekt !
    Men det är inte lätt i en tid när människor dom till det yttre i vart fall hade ALLT:framgång ,skönhet,tom barn-som sedan tog livet av sig ändå.tex Johanna Sällström 2007,Emil Forsberg 2010.
    Som båda lämnade små barn efter sig-undrar hur de mår ?
    Då måste vi vuxna vägra perfektionshetsen-och påminna våra barn om VAD som betyder ngt i livet,ty det är alltid känslan av att inte duga innerst inne som tar kål på människor.
    Och vi vuxna kan rädda små hjärtan,beroende på hur vi lever,lära ut att det är hur vi TÄNKER som skapar hur vi mår!
    Det har aldrig varit lätt att vara ungdom,inte gammal heller.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)