Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 17 juli 2014

Gt/expressen

Och så i Gt Expressen
http://www.expressen.se/gt/tjanstefel-att-ta-barnen-fran-eva-och-maken/
Tjänstefel att ta barnen från Eva och maken
För drygt fem år sedan tog Marks kommun Evas två fosterbarn från henne och hennes make.
I dag dömdes en politiker och två tjänstemän för tjänstefel i och med den plötsliga omplaceringen.
Ett steg i rätt riktning, menar Eva, men det hela är inte på något vis avslutat för hennes del.
– Det finns bara förlorare i det här, men det känns ju skönt. Det blev en fällande dom med ganska höga böter och det ser jag som en markering. Man skickar ut ett budkap till hela Sverige att det här inte är okej. Man behandlar varken barn eller familjehem på det här sättet, säger Eva till GT.
Men kampen är långt ifrån över. Under de gångna åren har hon och hennes man stängts av från all kontakt med barnen i perioder. Samma sak gäller nu.
– För tre veckor sedan kallades vi ner till socialtjänsten hos Marks kommun och fick veta att de inte anser att vi ska träffa barnen på ett år. För att barnen inte anpassar sig där de bor och inte slutar att fråga efter oss och då tar man bort oss ur bilden.
Hon fortsätter:
– Jag kommer att fortsätta kämpa för barnen så länge barnen vill komma hem hit. Hur skulle jag kunna se dem i ögonen och säga att jag inte orkar slåss?
Eva påpekar att hon vet att både pojken och flickan, som nu är åtta och nio år gamla, trivs hos sin nuvarande familj. Men att utestängningen av henne och hennes make är felaktig och verkligen inte är tillsatt för barnens bästa.
– Barnen tycker om familjen som de bor hos nu, och skulle absolut vilja fortsätta att träffa dem, men skulle du fråga dem utan press och stress skulle de förmodligen svara att de vill bo hos oss.
Överlag har processen som började med att fosterbarnen togs ifrån dem 2009 varken varit för barnens eller deras bästa. Och de är inte ensamma om situationen.
Genom sin blogg blir Eva kontaktad ofta av andra föräldrar och fosterfamiljer som hamnat i liknande situationer. Och sedan oktober i fjol skickar hon över ärendena, helt anonymiserade, till riksdagens socialutskott. Detta för att få till en förändring.
– "Barnperspektivet" är ett fint ord på papperet, men det finns inte i de verkliga fallen. För oss har det gått fem år och vi får inte ens träffa våra fosterbarn, i stället stängs vår kontakt av för att barnen vill tillbaka till oss, säger Eva.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym17 juli 2014 kl. 18:55

    Eva, måtte dörren nu öppnas för flera, gärna i Marks kommun!!! Det kostar mycket att möta denna socialtjänst, sådant inga pengar i världen kan ersätta./ Pax V

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)