Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 13 juli 2014

Enkelt och sant

Här i Sverige har vi ju så bra skydd för särskilt barnfamiljer eller?
Barnfamiljer i Sverige skall inte slängs ut på gatan och de skall inte behöva leva utan el eller??
http://www.expressen.se/gt/sma-barn-levde-utan-el-i-hemmet/
Två små barn levde utan el i en månad i väntan på att mamman kunde sälja av ägodelar för att få råd med räkningarna.
Nu kritiseras kommunen av IVO för sin hantering av ärendet.

Återigen vad hjälper det om det skall vara på ett sätt då det inte efterlevs eller efterföljs? Vad hjälper det med lagar om de inte är kopplade till några konsekvenser?

Det var i Bollebygd. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5912651
Mamman sökte bidrag för att betala elräkningarna, något som socialtjänsten i kommunen alltså inte godkände.
Nu kritiserar Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) Bollebygds kommun för att de inte satte barnens väl i första hand. IVO vill att kommunen ser över sina rutiner för hur de hanterar bidrag till barnfamiljer
 
Om ett tydligt barnperspektiv nu skal råda så skall man ju sätta banren i centrum och det ingår att hjälpa deras föräldrar.   Men myndigheter verkar inte orka med någon medkänsla längre.  Man stjälper människor istället för att hjälpa dem. Man kritiserar och dömer som pappan som var sjuk och hade stark värk efter två bilolyckor och handläggaren säger
– SGI:n kan du glömma. Man kan arbeta fastän man har ont. Men du vill väl inte.
http://www.helahalsingland.se/allmant/gastrikland/smabarnspappa-tog-sitt-liv-efter-samtal-med-forsakringskassan
– Då rann tårarna på Johan, säger hans mamma. ”Ja, det där var nog sista sparken”, sa han till oss då berättar mamman.
Dagen efter hittade Johans fru honom livlös i husets källare, på tvättstugans golv.
I obduktionsprotokollet konstateras att han hade dödliga doser av ett medicinskt preparat i kroppen.
Johan efterlämnar en fru samt två barn i småbarnsåldern.
 
Jag förstår inte hur okänsliga och omänskliga en del blir av att jobba på en myndighet. Det enda försvar är väl att de är så överlastade av jobb att de tillsist inte orkar se. jag vet ju att det finns de som bluffar och de orkar väl inte se de som inte gör det längre men är det inte då dags att byta jobb? man måste för att se till att de orkar göra ett bra jobb
  1. se till att de har utbildning
  2. att arbetsbelastningen är human
  3. att de har stöttning
Läste i en artikel http://www.socialanatet.se/23313/ utifrån en undersökning om vad man begär utav handläggare då inom soc
  • Socialtjänsten och socialsekreteraren är kontaktbar.
  • Det är lätt att kommunicera, familjehemmen känner sig förstådda och som en del av sammanhanget (ett team) som samarbetar runt de placerade barnen.
  • En bra socialsekreterare beskrivs ofta som äldre, ha barnets bästa som fokus, ödmjuk och pålitlig, men de framhåller framförallt socialsekreterarens egen erfarenhet av föräldrarollen som viktig. 
De önskade att socialsekreteraren var äldre, det kommer från att ganska många hade träffat socialsekreterare som var nyutbildade och kom hem till familjehemmen och uttryckte sig som om de visste allting. Jag tror att det inte handlar om ålder utan om att de nyutbildade socionomer inte har så stor erfarenhet av hur det fungerar i praktiken att vara familjehem, det här är ju lätt att lösa genom föreläsningar utifrån familjehemmens vardag och gärna att de får praktisera hos ett familjehem.
I och med att socialnämndens beslut om att förlänga eller avsluta placeringar bygger på socialsekreterarens information, finns en känsla av att vara utlämnad till någon annans personliga uppfattning om situationer och familjehemmen. En familjehemsmamma sa: ”Man måste vara snäll mot dem, vad som än händer och hur tokigt man än tycker att de beter sig så måste man vara snäll, för barnens skull”
En familjehemsförälder som är besviken och arg på hela situationen, kanske redan innan mötet hunnit börja är negativt inställt till socialsekreteraren, vilket förmodligen påverkar socialsekreterarens bemötande mot familjehemsföräldern.
Om det inte fungerar bör det finnas smidiga rutiner för att växla socialsekreterare utan att någon ska bli syndabock.
 
så enkel och så sant. Och inte kostar det något alls.
 
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym13 juli 2014 kl. 20:23

    På tal om hur bra ,och trevligt land vi har,som är omtänksamma mot barn,föräldrar,sjukskrivna/utförsäkrade...så ska Sverige ha dömts flest gånger i FN:s tortyrkommitte/CAT(conventions against torture,som kartlägger fall av grym behandlling)-som ju många ggr valt att skicka tillbaka asylsökande till hemland där de riskerar död alt tortyr-inte konstigt att vi har så många papperslösa i detta land,som måhända har en generösare flyktingpolitik,vid jämförelse med andra EU-länder-men vad hjälper det,om man är så grym?
    Sverige sviker inte bara barnen,utan väldigt väldigt många.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)