Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 22 november 2013

MItt svar

Tack för svar.

Men jag blir lite trött på att alltid bemötas av vad man gjort när jag försöker tala om att det inte fungerar som ni verkar ha tänkt er.

Ni verkar som alltid koncentrera er på översyn och granskning av familjehemmen. Men jag undrar ju varför ni aldrig frågar oss familjehem, kvalitetssäkrar vårt jobb, frågar vad det är som gör att vi fortsätter, lyckas och behöver för att fortsätta lyckas. Önskar en fortsättning av Sammanbrotts utredningen med samma familjer som ingick men fråga familjerna istället, är övertygad om att ni kommer få andra svar om anledningarna till omplaceringarna. Håkan Ceder som ansvarar för LVU utredningen har jag redan kontakt med och har skickat breven till honom också för kännedom.

Varför ser ni inte över hanteringen där utbildningen är undermålig, saknar stora delar. Där ny utbildad personal kommer ut i/på förvaltningar med sparkrav, för många ärenden per person, där äldre erfarna flyr yrket och lämnar ung oerfaren personal kvar som både bedömer, utreder och verkställer i samma ärenden utan handledning i de allra flesta fall. utan utbildning utan expertis där de sedan inte har ansvaret för vad de gör. där det blir smidigare att sparka familjehemmen, omplacera barnen än att ändra sig.

Behörighets krav är nog bra men då måste ni också se över att utbildningen innehåller de delar som behövs och att det åtminstone är krav på närvaro vilket det inte är idag. Jag brukar jämföra med utbildning till läkare ingen vill opereras av en läkare som inte varit på lektionerna. Båda har andra mänskors liv i sina händer men inom socialtjänsten har man inget val. Hur kan ni tillåta det? där kräver ni ingen översyn.

Risken är annars att det blir ytterligare ett bevis för att man gör rätt man har ju t.o.m behörighet. Kommer den att ställas mot något för att uppnås? utbildning inom vissa delar eller minimum närvaro?

Kompetens utveckling, bra, men vad händer om man vet men rent ut sagt skiter i att göra så?

Ni gör mycket runt vad som krävs men inget vad som händer om man inte gör vad som krävs. Det är där jag saknar riktlinjer. Vet ni att polisen idag inte ens utreder brott som inte är straffbart med upp mot två års fängelse. Har ett antal sådana anmälningar som nerlagts. Vad gör ni där?

I varje brev har jag påtalat att lagarna är verkningslösa om de inte måste följas dvs det inte blir några konsekvenser om de inte följs. Barn skall höras, barn skall ha rätt till egen handläggare, besök X antal gånger per år, barnperspektivet skall väga tyngst, skall vara rådande men vad händer om inget av detta uppfylls? Ingenting, hur kan det vara möjligt? Det är vad jag saknar vad jag vill att ni gör något åt. Det hjälper ju inte hur många lagar man än stiftar om de inte behöver följas. Hur kan ni stifta lagar som inte måste följas är för mig obegripligt.

Sedan får samma kommun, samma förvaltning fortsätta i samma ärende trots kritik, i många fall grov sådan. I många fall samma handläggare som misskött ärenden tagit barn på felaktiga grunder eller omplacerat av inga grunder alls. ingen får lägga sig i enskilda ärenden inte ens granskningsmyndigheterna. Varför kräver man inte rättelse i ärendet utan nöjer sig med rättelse av formalia och dokumentation? Av ca 2000 anmälningar till JO ledde ca 200 till kritik för formalia och dokumentations fel men inget annat.

Kanske vore läge för ett SOU runt familjehem som institution för vi tror ju uppenbarligen på oss men varför inte undersöka vad som gör att det fungerar vad som är framgångsfaktorerna för att sedan utveckla det. det tjänar ju alla på. så det var ett gäng frågor till och ett brev till är på väg för jag kommer att fortsätta skicka dem. Men ni kunde ju be era ledamöter att läsa dem får tillbaka läskvitton ifrån de flesta där det står: kastat utan att läsa...
MVH Eva fostermamman i Markärendet.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar