Brev v 47

Och sedan skickade jag mitt brev för veckan, jag lyfter samma fel utifrån olika ärenden:

Jag har skrivit 6 personliga brev med en begäran om ett personligt svar om vad du som riksdagspolitiker gör, men jag har inte fått särskilt mycket respons.
Jag har varit i riskdagen flera gånger och möts varje gång av svaret att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn. Då jag talar om att så inte är fallet och berättar om något ärende svarar ni att ni inte går in i enskilda ärenden.

Därför startade jag uppropet där jag nu skickar ett ärende i veckan för att visa att det inte är enskilda ärenden. Jag har inte bett er gå in i de ärendena jag skickat, jag har inte ens talat om vilka kommuner det gäller. Har heller inga namn eller annat som avslöjar vart ärendena kommer ifrån.

Jag vill tala om att lagarna inte fungerar, att lagarna är verkningslösa eftersom det inte blir några som helst konsekvenser om man bryter dem. Att bristen på familjehem beror på att vi är rättslösa och ingen vill kvalitetssäkra vårt jobb. Ingen frågar varför vi håller på, vad som gör att vi lyckas, för det gör vi i 90 % av ärendena.  Samt att granskningsmyndigheterna inte använder de medel som finns och inte heller har rätt att kräva rättelse i ärenden. Fel kan inte rättas till och bristerna drabbar redan utsatta barn.

Denna vecka handlar det om ett ärende runt en liten pojke som inte är placerad men heller inte bor hemma. En liten pojke som bor med dem han ser som sina föräldrar men de är inte vårdnadshavare. De han bott hos hela sitt liv är inte godkända eller utredda. De har heller inte fått ekonomisk ersättning för honom men har stått för alla kostnader för honom under alla år. Hans mamma vill inte ha honom, är inte intresserad av honom men soc. hotar henne för att få igenom det de anser är bäst för honom dvs att han skall hem till henne.

För fyra år sedan fick en mamman ett barn men pg.av ekonomiska bekymmer och hot om vräkning vände hon sig till grannen som tog hand om hennes son till och från. Det slutar med att grannen blir god man åt henne och hon får bo kvar. Året efter 2010 blir hon åter gravid. Hennes önskan är nu att grannen ska ta hand om det väntade barn fullt ut då hon vet att barnet får det bra och hon känner dem väl. De accepterar. Den första pojken är ju ändå där mer eller mindre.

Den nyfödda pojken hämtas på BB av grann familjen och har sedan dess bott hos dem.

De talar om det för soc. som börjar med sina utredningar om placering, detta läggs ner och man startar ny och de läggs ner. De ber om att få utredas och godkännas som familjehem. Men soc. säger nej med hänvisning till att de då skulle få betala för en placering. Efter tre år vill mamman att pojken skall vårdnads överflyttas till dem och de går in med en sådan begäran. De får åter nej men hänvisning till att de inte är godkända och utredda. De skaffar en advokat som de träffar tillsammans med mamman som bekräftar att hon vill att de skall ”ta över” pojken för hans bästa och ett brev med hennes begäran skickas in till socialnämnden. Det brevet ”glöms och göms”. Det är inte ens diariefört. Det är anmält men utan kritik.

Nu lägger sig plötsligt en handläggare i. Hon hotar mamma med att ta det första barnet om hon inte tar hem sitt barn. Det första barnet klarar hon enbart av med mycket stöd. Hon anlitar en advokat men handläggaren lyckas övertala henne att avskeda advokaten och ringer familjen som pojken bor hos och talar om att det nu är hon, handläggaren som är mammans ombud. Hon övertalar/hotar henne att ta tillbaka alla löften och nu ska hon ha tillbaka sitt barn. Sedan dess har de inte sett den första pojken trots att de var lovade att få finnas kvar i hans liv också.

De kontaktade mig och undrade vad de skulle göra. På min inrådan hotar de handläggaren med en anmälan för jäv så hon backade. De kontaktade återigen sin advokat.

Pojken har bott hos dem hela sitt liv, det är dem han ser som sina föräldrar, de har inte fått någon som helst ersättning under alla år men har stått för alla kostnader för honom. De älskar honom som sin egen och han älskar dem som sina föräldrar, de enda han vet om.

Nu i augusti hör handläggaren av sig. Hon säger nu att pojken skall skolas hem och bokar ett antal möten. Mötena mellan mamman och pojken resulterar under hösten två på vardera en timme. Familjen deltar och spelar in. Mamman är inte det minsta intresserad av pojken som leker själv medan hon fikar med personal som också är med. Nu i veckan, v 47 2013 hör förvaltningen av sig. De kallar på ett möte med ett par dagars varsel. Familjen talar om att de inte kan. De kontaktar advokaten som skriver att de inte kan men ger förslag på ett antal andra datum. Soc. har mötet ändå och skriver att familjehemmet (eller vad man nu skall kalla det eftersom de inte ens får betalt) vägrat att samarbeta eller delta. De säger nu att hemskolningen är klar. Två timmar totalt på hela hösten.

Familjen undrar vad beslutet bygger på och får till svar att handläggaren som inte ens själva varit med, har dokumenterat att mamman är så engagerad i sin son och har lekt med honom. Det är en ren lögn vilket de har bevis för eftersom de spelat in båda träffarna.
Men nu skall han skolas in hemma hos mamman genom att mötena skall förläggas där. De beordras att åka dit och närvara på tider som mamman kommer att skicka. De har fortfarande ingen ersättning vare sig för pojken eller förlorad inkomst då de tvingas delta på möten och nu umgängena.

Familjen vet inte vad de skall göra. De är inte godkända eller utredda. De är inte ens anställda och kan följaktligen inte "beordras". Pojken har bott där hela sitt liv. De har inte fått ersättning för något och har stått för alla kostnader för honom under alla år. De är inte part och har följaktligen inte att säga till om. Mamman är inte intresserad. Barnperspektivet... FINNS INTE.

Det skall inte vara möjligt men uppenbarligen så går det ändå. De har anmält till IVO som lade ner efter ett samtal till handläggaren, hon som gjort och gör fel. Är det så granskningen skall gå till? Är tänkt fungera? Har begärt siffror på hur många kommuner som kritiseras samt hur många som fått böter. Har inte hört talas om något. Kommer att återkomma med dem. Ett HVB hem har anmälts. Tycker ni att det är tillräckligt? Alla de ärenden jag berättat om borde ha lett till grav kritik men de flesta har lagts ner.

Hur kan man få göra så här med barn? Var är lagarna som skyddar honom? Var är barnperspektivet?

Hur kan en handläggare tillåtas gör så här fel? Behandla pojken och ”familjehemmet” (kallar dem det även om de inte är det.) så fel, han är knappast ensam.
Han hänger utan för hela systemet. Vad händer om han är kvar när han skall börja skolan. De får inte skriva in honom för de är inte vårdnadshavare. Om de medverkar så kanske soc. lyckas i att flytta hem honom, mamman kommer inte att klara av situationen eftersom hon knappt klarar en och han tvingas till ett nytt hem trots att han redan har ett. De kommer knappast att flytta tillbaka honom.

Det de möjligen kan göra och funderar på att göra är att neka samarbete. Neka att lämna ut honom, bli brottslingar för att skydda honom för då måste mamman gå till rätt för att kräva hem honom och de blir möjligen part och kan försvara sig och pojken.

De är rättslösa, barnet är rättslöst. Han har inte rätt till dem han ser som sina. Om man nu skall ha ett tydligt barnperspektiv skall man utgå ifrån dem som barnet ser som sina inte vem som fött honom. Så resonerar man ju vad gäller adopterade barn.

Jag begär som vanligt ett svar. Vad gör du som enskild politiker åt det? Vad gör du som politiker i socialutskottet för att väcka de här frågorna påverka det som är fel för du anser väl att det är fel eller? Vad gör ditt parti för att förändra för det kan väl inte vara er mening att det skall vara på det här viset?

O.S.A.

MVH Eva fostermamman i Markärendet

Och tänk nu fick jag läskvitto ifrån sex stycken direkt...