Vecka 44 kommer jag att visa att den nya
lagen som kom d 1 januari Stärkt stöd för barn och unga är verkningslös.
Veckans ärende, också pågående, handlar om
en flicka som placerades då hon var 5 veckor gammal. Hennes pappa är
handikappad efter en olycka och bor på ett gruppboende och mamman är
utvecklingsstörd varför mormor blir vårdnadshavare. Mormor vill inte själv ta hand
om henne och anser sig bara klara enstaka övernattning men inte en hel helg så
det är en Sol placering alltså en frivillig insatts.
Hon har “tur” och hamnar i en familj där
hon får stanna och växa upp. Det är dem hon har sin anknytning hos, det är dem hon
ser som sina föräldrar och det är dem hon kallar mamma och pappa. (det är vad
jag kommer kalla dem igenom berättelsen.) Flickan är idag 14 1/2 år. Förra året
fick “mamman” ett erbjudande om att jobba i England under 1/2 år. Alla var med
på det även mormor som var vårdnadshavare och sist tillfrågades även
handläggaren på socialen. Hon talar med mormor som nu plötsligt ändrar sig utan
att tala om det för familjen. Hon hävdar nu att de misshandlat flickan psykiskt
genom att ta hennes mobiltelefon då hon vägrade göra läxor. Flickan har diagnos
och har ibland svårt med själv kontroll.
Det startas en utredning och en dag under
förra sommaren kallas de plötsligt till socialkontoret för ett möte. De skall
diskutera utredningen som nu är klar. De var ute med båten och fick åka in till
land för att ta sig till mötet. Där förs flickan till ett rum medan familjen
förs in i ett annat. De får nu veta att flickan skall omplaceras med omedelbar
verkan. De får inte säga adjö och får åka hem och packa hennas saker och lämna
till socialen som skall lämna dem vidare. Flickan placeras nu i ett annat
fosterhem, i en annan stad. Det innebär att hon får byta skola, ge upp alla
sina fritids aktiviteter och hela sin familj och alla sina vänner. Alla är i
chock. Ingen förklaring och de får order om att inte kontakta flickan. Det nya
hemmet är dessutom kompisar till handläggaren.
Det finns bara tre skäl att omplacera ett
barn på det viset. Misshandel, övergrepp eller fara för barnet liv. Det fanns
inga sådan skäl. I en bifogad artikel runt ärendet säger en expert att en
omplacering efter så lång tid är mycket ovanliga. Man säger att det skadar
barnet och tar ifrån det dess trygghet .Inte helt oväntat men det verkar ingen
bry sig om.
Flickan , snäll som hon är försöker
anpassa sig till sitt nya liv. Hon försöker sköta skolan, hon vill inte missa
för mycket och komma efter, hon bryter dock mot förbudet att hålla kontakt och
de hörs på facebook. Det visar sig att hon får ge upp alla sina fritids
intressen. Familjehems pappan spelar golf och har ju inte tid att köra runt på
henne som han uttrycker det. hHn har varit duktig i fotboll och spelade flera
gånger i veckan. Nu sitter hon hemma med datorn. De bor på landet så hon kommer
ingenstans utan skjuts.
De kommer ihop sig och han hoppar ner i
sängen hos henne och ligger och puffar henne i rumpan och frågar varför hon är
sur. Hon hade bara bott där ca 1 månad. Det är inte många familjehem som skulle
vågat göra något sådant då risken för anmälan är alltför stor, men då hon
lyfter det med handläggaren är det för döva öron. Hon får träffa dem hon ser
som sina föräldrar två gånger under första året. Den ena gången hotar hon med
att rymma och hon får då åka hem och fira någon som fyller, det har gått över 7
månader. Vid ett tillfälle fick de träffas två timmar på stan och vid ett annat
tillfälle får de komma till det nya familjehemmet men de släpps inte in utan
får stanna på altanen.
Då anhöriga påstår att “pappan” där hon
växt upp skulle ha förgripit sig på henne och “mamman” där skulle sett mellan
fingrarna brister det och hon rymmer.. hem. De ringer socialjouren och talar om
att hon är där att de gärna får hämta henne men att de själva inte ställer upp
och kör henne tillbaka, det är inte deras uppgift. Det är fredag och inget
händer utan hon stannar över helgen. “Pappa “ kör henne till skolan på måndagen
och sedan fortsätter hon till familjehemmet. Det är lugnt ett tag.
Familjehemmet skaffar en valp som de säger att skall vara hennes men om hon
flyttar får hon veta att den inte får följa med men om hon fortsätter att rymma
kommer de inte ta hand om den. Handlar om utpressning. är det så man skall
behandla ett placerat barn? Hon tigger och ber både handläggare och mormor om
att lyssna att hon vill hem igen.
Sedan blir det bråk igen. Den nya fosterpappan bråkar om att hon vill stänga dörren då hon byter om och hon tvingar byta om inför honom. Hon får inte vinkla persiennerna i rummet som hon vill och det visar sig att hans bror stött på henne då familjehemmet haft fest. Det brukliga är att man inte har fest med alkohol då man har placeringar. Flickan hade inte bott där mer än ett ca 1/2 år. Hon talar om det för sin handläggare som frågar familjen som förnekar. Hon sticker igen. Återigen till sitt hem. Det är fredag och samma procedur återupprepas. De ringer socialjouren, informerar om att hon är där. Att de gärna får hämta henne men ingen dyker upp. “Pappa” kör henne till skolan måndag morgon och hon åker till det nya familjehemmet.
Sedan blir det bråk igen. Den nya fosterpappan bråkar om att hon vill stänga dörren då hon byter om och hon tvingar byta om inför honom. Hon får inte vinkla persiennerna i rummet som hon vill och det visar sig att hans bror stött på henne då familjehemmet haft fest. Det brukliga är att man inte har fest med alkohol då man har placeringar. Flickan hade inte bott där mer än ett ca 1/2 år. Hon talar om det för sin handläggare som frågar familjen som förnekar. Hon sticker igen. Återigen till sitt hem. Det är fredag och samma procedur återupprepas. De ringer socialjouren, informerar om att hon är där. Att de gärna får hämta henne men ingen dyker upp. “Pappa” kör henne till skolan måndag morgon och hon åker till det nya familjehemmet.
Nu blir det bråk direkt och hela veckan
eskalerar bråken. Det slutar med att fosterpappan slår till henne fram för en
klasskompis, hon sticker igen. Hem.
Då hon kommer tillbaks på måndagen säger
de inget men på tisdag då hon skall göra sig i ordning säger de att hon inte
behöver för hon skall omplaceras. De har tröttnat och hon skall till en
institution så långt bort att hon aldrig kan rymma till “sina föräldrar” igen.
Hon blir helt förstörd. Mormor är där och bekräftar. Hon har bara en sak i
huvudet hon måste ju till skolan och försöker sticka förbi fostermamman och mormor.
De sitter på henne och tar hennes skor. Hon flyt ut i barfota. De försöker köra
ikapp henne och preja henne och hon kastar sig in i en häck så hon är alldeles
sönderriven. De ställer sig vid busshållplatsen så hon springer genom skogen
och försöker hinna till nästa hållplats men bussen kör ifrån henne. Hon börjar
gå till skolan och blir till sist upplockad av en dam som undra vad hon gör där
på vägen alldeles själv barfota. Efter skolan vill hon inte tillbaka igen, hon
vill inte riskera att de tar henne med våld och flyttar henne till någon
institution. Hon tycker inte hon har något val utan “rymmer” återigen hem.
Blåslagen, sönderriven utan skor, ledsen och uppgiven för att ingen lyssnar.
De hör av sig till mig som ordnar med en
advokat då min förhoppning är att soc. och vårdnadshavare skall lyssna mer då.
Advokaten begär ett möte med vårdnadshavare men mormor vägrar. Hon begär att få
hämta flickans saker, kläder och dator och skolböcker men nekas. De är
översända till en institution i en närbelägen stad. Advokaten kommer inte
längre utan får ge upp.
“Pappan” kör henne återigen till skolan
dagen därpå men hon skickas hem och rektorn talar om att det tidigare
familjehemmet har skrivit ut henne ifrån skolan så hon får inte visats på
området.
Hon stannar hemma några dagar och funderar
över vad hon skall göra ringer mig och jag tar om att det är skolplikt och
t.o.m barn som är flyktingar får gå i skolan även barn som lever gömda så hon
åker till den skolan hon skulle ha gått om hon bott kvar från första början och
talar med rektorn om att få börja i sina gamla klass. Hon nekas med hänvisning
till att hon inte är skriven i kommunen men rektorn lovar att kontakta
socialkontoret för att försöka lösa det hela. Det går fem veckor utan att hon
får gå i skolan. Rektorn kallar på ett möte med soc och mormor men de kommer
inte istället får hon veta att hon inte får ha kontakt med “familjen.”
Under tiden bor hon i sitt ursprungliga
hem men ingen kontaktar dem. De får ingen information. De får inte hennes
saker. Inte ens den dator de gav henne i julklapp. Hon har vare sig underkläder
eller andra kläder utan familjen får köpa allt nytt åt henne. De får heller
ingen ersättning. De tar själva kontakt med socialjouren som talar om att de
inte kommer att hämta henne mot hennes vilja. Hon kontaktar handläggaren och
får veta att hennes saker finns på den institution där hon skulle skrivas in
men de får inte hämta dem. Jag ringde mormor i ett försök att medla men fick
luren i örat med orden att jag skulle låta bli att lägga mig i.
Till sist får hon börja i skolan hon gått
under tiden hon bott i det andra familjehemmet. Det innebära långa bussresor
samt skjuts av “pappan” ingen ersättning vare sig till busskort eller annat. De
kostnaders får det ursprungliga familjen stå för.
Efter ca 2 1/2 månad antal kallas hon nu
på ett möte . Det skulle vara handläggaren mormor och hon själv. Hon fick inte
ta med advokaten hon talat med, inte heller någon från “familjen”. Hon står på
sig och vägrar flytta någonstans så det slutar med att hon skrivs hos mormor
som dock inte vill att hon skall bo där. Hon undrar vart hennes barnbidrag är
och underhåll ifrån hennes biologiska föräldrar. Hon får veta att barnbidraget
går till mormor och vårdnads bidraget går till den institution som de vill att
hon skall åka till. Det går alltså till deras egen organisation. Eftersom hon
nu är skriven hos mormor lyckas de nu få in henne på den skolan hon vil gå och
som är närmast.
I min värld borde man gjort ett LVU mot
mormor eftersom hon så tydligt inte bryr sig om flickan eller vad hon vill. I
nuläget handlar det mer om att visa vem som bestämmer. Familjen får fortfarande
ingen ersättning, de är inte kontaktade och vet inte vad som händer härnäst. De
har vänt sig till press. Bifogar artiklarna (hoppas att ni kan öppna) och får
inga svar på vad som kommer att hända. De älskar flickan och bidar sin tid.
Hoppas att det skall dröja tills hon är 15 så att hon har rätt att överklaga
allt själv, att hon har rätt att skaffa advokat och kan höras i rätt. Även nu
skall hon höras men eftersom det inte händer något när de låter bli så blir
lagen verkningslös.
Som tur är jobbar “pappan” helger och är
hemma på veckorna annars hade de inte fått ihop det. Som tur är jobbar båda och
deras biologiska barn är utflugna så de har råd att betala för en “placering”
de inte har som de älskar sedan 14 år.
Tycker ni att det är rätt att man inte är
part efter så lång tid?
Tycker ni att det är rimligt att de inget har att säga till om trots att flickan bott hos dem så länge. Är det så här ni vill att familjehem skall behandlas? Att de skall kunna sägas upp över dagen trots att de haft en placering i över 14 år?
Tycker ni att det som idag skall vara så godtyckligt att göra en vårdnadsöverflytt trots att tiden för övervägande placerats för länge sedan? Familjehemmet är helt rättslösa och därmed barnet de är satta att ta hand om. Är det så ni vill ha det?
Är det rimligt att trots att det är skolplikt så får hon inte gå i skolan på flera veckor? gäller inte skollagen dessa barn?
Varför hörs inte flickan? Jo därför att lagar runt barn inte är kopplade till några konsekvenser. Det händer inget då man låter bli. Är detta er tanke?
Tycker ni som styrande att det är OK att stifta lagar som inte behöver följas?
Vad gör ni för att säkerställa att de följs?
D 1 januari kom lagen om stärkt stöd för barn och unga. Tycker ni att den verkar fungera?
Så många lagar runt utsatta barn är inte kopplade till några konsekvenser. Varför är det så? Varför behöver lagar runt utsatta barn inte följas? Samma handläggare, en enda handläggare ansvarar för att både utreda, granska och besluta i samma ärenden. Är det rättssäkert?
Även om det anmäls så har IVO inte rätt att tala om hur ärendet skall skötas utan får bara kräva rättelse i handläggningen dvs formalia och dokumentation. Tycker ni att det är rättssäkert?
Tycker ni att det är rimligt att de inget har att säga till om trots att flickan bott hos dem så länge. Är det så här ni vill att familjehem skall behandlas? Att de skall kunna sägas upp över dagen trots att de haft en placering i över 14 år?
Tycker ni att det som idag skall vara så godtyckligt att göra en vårdnadsöverflytt trots att tiden för övervägande placerats för länge sedan? Familjehemmet är helt rättslösa och därmed barnet de är satta att ta hand om. Är det så ni vill ha det?
Är det rimligt att trots att det är skolplikt så får hon inte gå i skolan på flera veckor? gäller inte skollagen dessa barn?
Varför hörs inte flickan? Jo därför att lagar runt barn inte är kopplade till några konsekvenser. Det händer inget då man låter bli. Är detta er tanke?
Tycker ni som styrande att det är OK att stifta lagar som inte behöver följas?
Vad gör ni för att säkerställa att de följs?
D 1 januari kom lagen om stärkt stöd för barn och unga. Tycker ni att den verkar fungera?
Så många lagar runt utsatta barn är inte kopplade till några konsekvenser. Varför är det så? Varför behöver lagar runt utsatta barn inte följas? Samma handläggare, en enda handläggare ansvarar för att både utreda, granska och besluta i samma ärenden. Är det rättssäkert?
Även om det anmäls så har IVO inte rätt att tala om hur ärendet skall skötas utan får bara kräva rättelse i handläggningen dvs formalia och dokumentation. Tycker ni att det är rättssäkert?
Du sitter i riksdagen i socialutskottet
ansvarar för lagarna runt utsatta barn. Tycker du att det verkar fungera? Om
inte vad gör du åt det? jag begär ett svar. Mvh Eva fostermamman i Mark
ärendet.
Ännu en fasansfull historia. Stackars stackars barn... Att vara så totalt maktlös... Och du har rätt. Vi något tillfälle MÅSTE vi som familjehem bli en part i ärendet!
SvaraRadera