Eftersom vi inte
kommunicerade med varandra innan vi oberoende av varandra skickade vårt upprops
brev lyckades vi lyfta samma ärenden. Vi brukar bara skicka en kopia till
varnadra för kännedom Därför väljer jag nu att skicka ett till. Ni kanske redan
sett det i gårdagens tidning.
Sedan när börjar polisen och
socialtjänsten använda insatsstyrkan för att hämta barn? Hur länge skall ni
hänvisa till pågående arbeten samtidigt som ett antal barn och föräldrar far
illa. Att föräldrar saknar all möjlighet till stöd o hjälp mot sociala
myndigheter i ärenden där Socialtjänsten agerar fel. Hur kan vi som land säga
att vi följer Barnkonventionen, har världens bästa lagar för barn, när vi
ständigt möts av rapporter som visar på att rättsläget blir allt värre och att
Socialtjänstens makt i princip är oinskränkt och omöjlig att bemöta.
Ang artikel i
DN
Utan att vara insatt i själva ärendet vet jag ett par saker.
Det står att mamman
har
ett utlåtande från
en psykiatriker som beskriver relationen mellan henne och barnen som varm och
ömsint relation och att barnen ”förefaller trygga och väl omhändertagna”. Jag
vet att vårdnadshavaren i LVU förhandlingar automatiskt inte får kalla vittnen
medan socialförvaltningen får det. De använder t.o.m vittnen som inte träffat de
berörda utan går efter handläggares åsikter, tyckande och tänkande. Jag vet
också att en myndighet sällan ändrar sig även om de har fel. Trots att lagen
säger att vårdashavare skall ha rätt satt träffa sina barn och barnen skall ha
rätt till dem som är viktiga för det står det i artikeln att de inte träffats på
1 ½ år. Ändå skall man arbeta för en hemflytt men så verkar inte var fallet. En
förälder i panik över att förlora sitt barn får sedan inte reagera för då kan
man åtalas. Man får absolut inte hota de som försöker ta ditt barn för då kan du
själv åtalas men du får bete dig hur som helst bara du kommer från en
myndighet.Utan att vara insatt i själva ärendet vet jag ett par saker.
Hon var på ett
utredningshem där hon visserligen själv gav sig av ifrån men vi har ett antal
berättelser ifrån fullt fungerande föräldrar som tvingats in på sådana hem och
fråntagits medborgerliga rättigheter som dator och telefon. Som tvingats skriva
på papper där de ger organisationer som tillhandahåller hemmen rättigheter som
starkt kan ifrågasättas. Där man går in och ändrar i utredningar efter att ha
talat med motparter m.m.
Jag har ingen aning om
hur det är i det här fallet men har sett och hört allt för mycket för att döma
ut en person som förälder på grund av det. Det står också att hon ansågs vara
ett hot mot handläggaren men det står inget om att hon ansågs vara ett hot mot
barnet.
Ingenting om hur
handläggaren betett sig mot henne.
Att använda övervåld är
också tillåtet. Hur pojken reagerade eller får för mén av granaten står det
inget om men man skall inte kunna behandla någon medborgare i Sverige på det
här sättet.
Granater mot mamma
när barn skulle omhändertas
Uppdaterad 2013-11-21 22:37. Publicerad 2013-11-21 22:29
Ett omhändertagande av en fem månaders pojke slutade med att polisens
piketstyrka gick in i lägenheten och mamman slogs, enligt socialtjänsten, ut
med distraktionsgranater. Kvinnan hade då beväpnat sig med en kniv.
Händelsen inträffade tidigt på morgonen den 13 november i år då
socialtjänsten i Helsingborg begärt polishandräckning enligt lagen om vård av
unga. En 30-årig kvinna hade tidigare fått två av sina barn omhändertagna och
nu hade de sociala myndigheterna beslutat att också ta hand om kvinnans fem och
ett halvt månader gamla pojke.
När polisen kom till kvinnans lägenhet
vägrade kvinnan att öppna men polisen tog sig ändå in i hallen. De möttes då av
kvinnan med sin son på armen och en kniv i den andra. Kvinnan lyckades låsa in
sig i ett angränsande rum där polisen slog ett stort hål i dörren.
Enligt dokument från socialtjänsten i Helsingborg vågade polisen då inte
fortsätta stormningen eftersom man ansåg att det fanns risk att mamman skulle
skada sitt barn.
Men trots många timmars förhandlingar
vägrade kvinnan att släppa sonen ifrån sig och polisens piketstyrka kallades
till platsen. Utanför hennes lägenhet fanns då en vanlig polispatrull,
ambulanspersonal och en kranbil från brandkåren.
Piketstyrkan beslutade då, enligt socialförvaltningens anteckningar, att
använda distraktionsgranater mot kvinnan, ett vapen som smäller med upp till
180 decibel och paralyserar personen den riktas mot. Därefter kunde kvinnan
övermannas. Pojken fördes till barnakuten medan kvinnan togs till en
psykiatrisk mottagning.
Enligt kvinnans juridiska ombud agerade
polisen med betydligt mera våld än vad som krävdes:
– Det är väldigt märkligt att man använder distraktionsgranater mot en späd
kvinna som bara försöker försvara sitt barn. Hon uppfattade polisens agerande
som orätt och kände att hon stod mot en omöjlig övermakt, säger Charlotte
Lagersten, jurist vid C. Lagersten Juridik AB.
Enligt socialförvaltningen i Helsingborg har
kvinnan uttalat allvarliga hot mot socialtjänstens handläggare. Förvaltningen
skriver i ett dokument att man tar hoten mot sin personal på allvar och
planerar för att skydda handläggarna.
Den 30-åriga kvinnan har haft flera jobb under de senaste åren. I samband
med hot om omhändertagande av sonen redan i samband med förlossningen
efterfrågade kvinnan plats på utredningshem för att visa att hon hade förmåga
att handha omsorgen om sonen. En behandling hon själv valde att avbryta för en
tid sedan.
I ett utlåtande från en psykiatriker i juni
förra året före omhändertagandet av de två äldsta barnen noterade denne att hon
och barnen hade en ”varm, ömsint relation” och att barnen ”förefaller trygga
och väl omhändertagna”.
Kvinnan har också ansökt om att få tillbaka sina två barn, som nu är på
fosterhem, till sig vilket socialnämnden i Helsingborg vänt sig mot. Hon har
inte tillåtits träffa barnen på ett och ett halvt år.
I juli beslutade nämnden att också sonen skulle
tas ifrån henne. En psykolog som träffade modern och sonen, då fyra månader
gammal, skriver i ett uttalade: "Sonen visar ett lugn, en harmoni och en
tillgivenhet till sin mamma som är sällsynt att skåda i dag."
– Jag är mycket kritisk till hur kvinnan och barnen har behandlats.
Socialtjänsten har valt att inte redovisa några handlingar eller utredningar
som talat för kvinnans förmåga till omsorg om sina barn. Man har också helt
frånsett att barnen vid omhändertagandet visat sig vara fysiskt och psykiskt
välmående. Det har kort sagt saknats laglig grund för omhändertagandet även i
detta fall, säger Charlotte Lagersten.
Känner denna kvinna och hon är skvatt galen. Finns ingenting som fungerar i hjärnan på henne så det var tragiskt att de inte omhändertog barnen långt tidigare. Hon anser bland annat att Gud talar direkt till henne och är religiöst fanatisk. Hon har ingen insyn i hur psykiskt sjuk hon är men har diagnosticerats med schizoaffektivt syndrom och har ingen som helst insyn i hur psykotisk hon faktiskt är. Vi undrar alla hur den läkare som friskförklarat henne tänkt.
SvaraRaderamawn behövde ändå inte ha gjort det på det sättet
SvaraRadera