Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 19 november 2013

Barnets bästa

Äntligen säger jag, en krönika som säger det jag sagt i snart fyra år och många andra med mig. Barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret men fungerar inte i praktiken. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article17865536.ab
Kärnan i vår lagstiftning är att "barnets bästa" ska vara utgångspunkten när myndigheter fattar beslut som berör barn. Men är det så?
I dag kan barn som fötts och växt upp i Sverige utvisas till länder de aldrig varit i. Barn med funktionsnedsättning eller psykiska funktionshinder får inte alltid den hjälp de behöver i skolan. Nedskärningar inom den sociala sektorn drabbar ofta barn hårdast. Vem tar deras parti?
Ungefär 30 000 barn i Sverige har en av sina föräldrar i häkte eller fängelse. Vem talar för dem?
Risken med uttryck som "barnets bästa" är att de mest blir politiska floskler om de inte tillämpas i praktiken.
Trots att Sverige skrivit under Barnkonventionen och ofta hänvisar till den har den aldrig införts som lag. Barns ställning är i dag för svag i exempelvis kontakten med myndigheter och vid rättsprocesser
 
Orsaken är en rapport en om läget i Sverige gjord av Nätverket för Barnkonventionen som lämnats över till FN:s barnrättskommitté. Letade efter den men hittade inte har mailat och bett om en länk. Hittade istället en annan intressant publikation Barn skall ha rätt att växa upp i en familj.
http://www.mia.eu/sv/Publikationer/MIA-Info/Nr-1---2009/Barn-ska/
Elisabet Sandberg anser att ”Det man måste förstå om man jämför texterna är att varje steg i barnkonventionen ska tillämpas utifrån barnets bästa. Så i artikel 20, där det står en uppräkning av vad man ska ta hänsyn till då lösningar övervägs för barn som berövats sin familjemiljö … där kommer internationell adoption efter fosterbarnsplacering. Det finns de som tolkar detta som att om det finns en möjlighet till fosterhemsplacering ska inte adoption eller internationell adoption övervägas. Men det ska inte läsas så. Ska man tillämpa barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention för ett enskilt barn då måste man ju pröva vad som är det barnets bästa. Då kan man inte komma dragande med någon sorts generell regel utan man måste titta på vad som är bäst för det enskilda barnet. Man ska undersöka om fosterhemsplacering är till barnets bästa. Är det inte det utan barnet behöver en permanent familj så ska man gå vidare och pröva nationell adoption. Det är dock inget absolut krav att det ska vara en nationell adoption. Det ska vara nationell adoption om det är till barnets bästa och om man inte kan göra en sådan placering kan man söka efter en familj internationellt. När jag säger detta med permanent familj så är det för att jag också läser in vad som står i preambeln till barnkonventionen om att barnet har rätt till en permanent familj.” Elisabet Sandberg menar vidare att man behöver läsa artikel 20 och 21 tillsammans med artikel 25 som handlar om det omhändertagna barnets rätt till regelbunden översyn av sin behandling. I detta ligger att man regelbundet ska pröva om en placering är till barnets bästa eller om man ska överväga en annan åtgärd. Mot bakgrund av barnets rätt till en permanent familj anser Elisabet Sandberg att det är i strid mot barnkonventionen att besluta att ett barn under en hel barndom ska vara i fosterfamilj i stället för att ge barnet en adoptivfamilj.
 
Ja tänk om det kunde bli så men då gäller det också att säkerställa att omhändertagandet är rätt från början.  Tänk om man kunde sätta barnens bästa i centrum i alla sammanhang gällande barn precis som det står.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar