Tyvärr finns det hur mycket som helst att skriva om.
Utifrån vad jag skrev igår om att man måste garantera att det blir bättre hittade jag denna. http://www.calgaryherald.com/Fatal+Care+Dead+days+story+Baby+Delonna/9203274/story.html visserligen inte i Sverige men ändå. Det är i USA. En mamma blir av med sin fyra månaders baby. Hon beskriver då polisen kommer vilken panik hon kände. De vill ta mitt barn, de skall minsann inte ta mitt barn.
Jag kan bara säga att jag känner igen mig. Då jag mötes av socialsekreterarna med uppsägningen var det som ett vart håll slukade mig. Det var som en mardröm som man bara ville vakna ur. Hela tiden med en enda tanke dunkande i huvudet; det här händer inte, det kan inte hända, det får inte hända.
Så här får man väl inte göra. så här kan de väl inte göra. Vad skall jag göra? inget att sätta emot.
Som sagt om man tar barn måste man kunna garantera att det blir bättre.
Men för mamman i USA gick det åt skogen. Sex dagar senare var babyn död.
Det är lätt att skuta ifrån sig med att det inte var i Sverige men det händer ju faktiskt här också. Donia Hassan som dog i sitt familjehem. Marianne Sigströms pojke som dog i sitt familjehem.
Kommun efter kommun får kritik men ingen får ens böter. Man kräver inte rättelse i de enskilda ärendena.
Lundby i Göteborg får kritik för att de låter ekonomin gå före lagen http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skarp-kritik-mot-socialtjanst_8767554.svd
PÅ JO´s sida under publicerade beslut är det senast Markaryd som får kritik http://jo.se/ .
Fagersta har fått kritik men säger t.o.m i press att de struntar i det eftersom det är kommunstyre så de gör som de vill. Drabbade tar till det de kan http://fagersta-posten.se/insandare/1.2293621-fagersta-sparkar-nedat men det är som att slåss mot en väderkvarn. Det är omöjligt att vinna om inte de som är satta att granska gör sitt jobb.
Har börjat begära ut siffror för granskning av socialtjänsten. Håller på att jämföra det första halvåret då socialstyrelsen hade hand om granskningen och sedan 1 juni då IVO har hand om den. Kan säga att det inte ser bra ut. Färre ärenden har lett till kritik än då socialstyrelsen hade hand om det och då förlorade de ansvaret redan efter 3 år eftersom det blev för lite konsekvenser.
Barn berättar som vuxna hur de misskötts utan att någon reagerar http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/under-15-%C3%A5r-f%C3%B6rgrep-sig-morfadern-p%C3%A5-jeanette-2492460 kvinnan i det här inslaget utsattes för sexuella övergrepp av sin morfar från att hon var fyra månader tills hon var femton och ingen har förstått eller gjort något?
Vad ger det? hur kan någon tända på det? Man kan undra vad någon får ut av att utsätta ett fyra månders baby för sexuella övergrepp. Denna någon måste ju vara allvarligt sjuk i huvudet.
Ibland känner jag mig som den där lilla ekorren i Ice age. Ni vet han som jagar en nöt i varenda film.
För mig symboliserar nöten något som behöver knäckas, eller hoppet om att något skall/kan knäckas. Som om eller när den knäcks blir underbart och kan njutas av många.
Precis som han jagar jag också en nöt ett hopp. Jag jagar för att jag vill knäcka, det här ur dåliga systemet. Systemet som gör att människor, barn far illa.
Det jag jagar är hoppet, hoppet om att det ändå skall bli en förändring, något skall hända, någon med makt skall slå näven i bordet och säga att nu är det nog, skall göra något.
Jag jagar hoppet lika mycket lika hårt som ekorren i filmen hur dumt det än ser ut, hur meningslöst det än verkar eftersom det inget händer.
Men jag vill vara som den där ekorren, lika envis, lika obenägen att ge upp. Jag vill inte, tänker inte ge upp. Jag vill inte ge upp hoppet, för förlorar vi hoppet så händer det ju ingenting. Slutar vi jaga en förändring så händer det ingeting. vi accepterar som det är. Så jag efterlyser lite mer av ekorrens envishet.
Vad är nöten för dig? Vad är det du vill käcka? förändra?
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar