Lägger in brevet som gick iväg ifrån Anne. Vi diskuterar inte innan vilka ärenden vi skall skicka (får nog börja med det) Så det blev tyvärr samma denhär gången. Vi skickade samma dag och bifogade bara en kopia till varandra så vi upptäckte det för sent.
Jag har tillsammans med Eva fostermamman i Mark Kommun skrivit ett antal mail
till er om olika händelser, fall inom socialtjänsten där såväl barn som anhöriga
drabbas. Jag konstaterar att svaren utebilir ink att det sällan markeras att
mailen läses.
Det här är fallet om T 3,5 år som lika länge som ålder bott i ett hem där
hans mamma lämnade honom som nyfödd. Mamman deklarerade att hon inte ville ha
barnet men vill att J o V skulle ta hand om det. Nu tvingar socialtjänsten henne
genom hot att ta hem pojken som inte vem hans mamma är. Hon har sedan i sept
träffat pojken 2 gånger men vid de tillfällena aldrig brytt sig i honom. Nu
anser sociatjänsten i Fagersta att inskolningen är klar och att pojken skall
flyttas till mamman. Man ordnar ett möte på kommunen, trots att familjen där
pojken bor inte kan delta eftersom det var annat inbokat som läkarbesök för
barnet. Även familjens advokat ringde och förklarade att hon inte kunde delta o
bad om en annan tid. Trots detta hålls mötet och socialtjänsten säger att
familjen vägrade delta. I de papper som redovisas för hemtagning står att mamman
och barnet träffats regelbundet och har en fin kontakt. Tvärtemot hur det
verkligen förhåller sig.
Familjen som haft pojken är inte utredda som familjehem, detta har kommunen
hela tiden skjutit upp. De har haft honom i 3,5 år utan någon ersättning, inte
ens barnbidraget vilket har gått till mamman liksom föräldrapenning mm trots att
mamman inte haft barnet hemma.
Var ligger barnperspektivet och barnets bästa i det här fallet.Kan man
verkligen med tvångsmedel återföra ett barn som inte vet om sin biologiska mamma
eller ens känner henne. Inom Riksdagen talas om Barnperspektiv och
BArnkonventionen, Barnets Bästa. Är detta vad man menar med Barnets Bästa enligt
lagstiftningen.
Jag blir lika beklämd varje gång jag möter ärenden där barn hamnar på
mellanhand. Jag blir också beklämd över att kommuner utan någon som helst
problem kan bryta mot den sociala lagstiftningen utan att något händer.
Jag tillhör dem som hörde de vackra orden 21 nov 2011 om att aldrig mer
vanvård av Barn och att samhället aldrig mer får behandla barn på det sätt som
vi hanterades. Ändå sker det varje dag trots alla sk nya lagar för barns
rättigheter. I ett förformulerat brev kunde jag läsa om alla de insatser ni gör,
om lagar, utredningar etc... under tiden som allt detta vackra till intet
förpliktigande mals i byråkratins kvarnar, fortsätter barn att fara illa. Vet ni
att det är som att se hur samhället långsamt skapar en helt ny generation
vanvårdade barn.
Anne Skåner Röster För Barn
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar