Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 1 april 2013

Inte med på banan..

Varför erbjuder man ett umgänge för att sedan ta tillbaka det för att man inte får ihop det? Varför erbjuda det från första början? Varför kollar man inte att det går att genomföra innan man erbjuder?

Kattis Ahlström på BRIS skriver om det faktum att man nu skall se över vilka konsekvenser det skulle få att göra barnkonventionen till lag. Att det tar för lång tid.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barnens-rattigheter-far-inte-hamna-i-kolvattnet_8040928.svd
Dock är vi å barnens vägnar besvikna över att utredningen inte kommer att påbörjas förrän efter valet år 2014 och först presenteras i mars 2015. En inkorporering av barnkonventionen kommer med andra ord att dröja flera år innan den blir verklighet.
Under tiden kommer många barn i Sverige att inte få sina rättigheter tillgodosedda – grundläggande rättigheter som rätt till likvärdig vård, rätt till utbildning, rätt till delaktighet, rätt att komma till tals samt att barnets bästa ska komma i främsta rummet.
I dag ser vi bland annat papperslösa barn som inte får sjukvård eller utbildning, vi ser barn som på grund av var de bor i Sverige inte får den vård de har rätt till och vi ser barn som inte blir lyssnade på i utredningar eller vårdnadstvister.
En inkorporering av barnkonventionen är en hållbar lösning som kommer alla barn tillgodo, men innan det blir en realitet vädjar vi till berörda beslutsfattare, myndigheter och instanser att barnkonventionen verkligen genomsyrar alla beslut som rör barn och ungdomar. Barnens rättigheter måste tillgodoses i dag – inte i morgon.

Jag kan bara hålla med. Varför skall allt ta så lång tid?

Samtidigt går man ut med att trots att det är anmälningsplikt enligt lag så är det få som anmäler. De är inte riktigt med på banan än...
http://www.tidningenvision.se/nyheter/fa-slar-larm-om-egna-fel
Sedan första juli 2011 omfattas hela socialtjänsten av lex Sarah. Sedan dess är även anställda inom individ- och familjeomsorgen skyldiga att slå larm om allvarliga brister i myndighetsutövningen.
Drygt ett och ett halvt år har gått, men antalet anmälningar är fortfarande få. Under 2012 granskade Socialstyrelsen totalt 837 anmälningar, bara ungefär en tiondel kom från individ- och familje­omsorgen.
Under hela förra året kom det inte ens in 100 anmälningar inom individ och familjevård. Det är konstigt då socialstyrelsen får så många anmälningar runt socialtjänsten och så många kommuner får kritik, grav sådan.
– Alla kommuner har inte kommit på banan ännu. Det är rimligt att tro att antalet anmälningar kommer att öka under 2013, säger Lena Fyhr, inspektör på Socialstyrelsen.
 
Det är alltså anmälningsskyldighet, man skall alltså anmäla annars kan man själv åka dit för att låta bli. Det hon säger är alltså att alla inte följer lagen än, men de räknar med att fler skall göra det detta året. Trots att det är rent lagbrott så heter det att de inte rikigt är med på banen än. Skulle man säga det om någon inte lämnade in deklarationen eller körde rattfull eller glömmer halvljuset. De är inte riktigt med på banan än men under detta året lär de sig säkert. Skulle inte tro det.

Och vad händer med de som inte följer lagen? Ingenting, påstår jag.
Varför gäller inte lagarna alla?
Varför är inte alla lika inför lagen?
Varför gäller inte samma regler för myndighets personer som för privatpersoner?
Varför är det så få som reagerar över det?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)