Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 6 april 2013

Vad är det som gör att elever lyckas

Äntligen en som tittat på varför man lyckas istället för hur många som misslyckas.
Det handlar i detta fallet om skolan.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/31/hur-barn-och-ungdomar-lyckas-i-skolan
Saxar lite som vanligt
Det är givetvis svårt att med några få ord sammanfatta Toughs slutsatser, men många av dem är relevanta för den svenska skoldebatten. Forskningen visar att de personer som lyckas bra i skolan också i anmärkningsvärt stor utsträckning även får ett lyckosamt, värdigt och meningsfullt liv.
Vad gör de som klarar sig hela vägen och når fram till slutexamen trots mängder av hinder? Vad är skillnaden? Skillnad nummer ett är att de som klarar sig ofta har haft en person som de har kunnat knyta an till och som har trott på dem och stöttat dem. I många fall är det någon i familjen, släkten, men det kan likväl vara en lärare som har sett deras potential. "Det behövs bara en", säger Gordon Neufeld, den kanadensiska barnpsykologen som ofta föreläser i Sverige om anknytningsteori.
Paul Tough menar att forskningen visar att ju mer stress man utsätts för som barn, desto svårare blir det att fokusera, koncentrera sig och fullfölja olika mål, men en förtroendefull relation kan motverka en del av denna stress.
Det visade sig att skillnaden inte handlade om intelligens eller begåvning. Det visade sig att det inte handlade så mycket om betyg eller kognitiva kompetenser.
Nej, det handlade om elevernas attityd eller som man kallar det i USA, deras ”character” och ”grit” (närmast geist och "jäklar anamma"). Med andra ord, de elever som klarade sig hela vägen tänkte annorlunda, fattade annorlunda beslut och hade den där extra drivkraften som gjorde att de inte gav upp trots många hinder, svårigheter och stor frustration.
Författarens undersökningar visar att det går att träna upp de personliga färdigheter som krävs för att klara motgångar och stora utmaningar.
Den svenska debatten, och mycket av den amerikanska, för all del, handlar nästan uteslutande om elevernas kognitiva och s.k. akademiska färdigheter. Ju mera man kan, desto bättre går det för en. Nej, säger Paul Tough. Kognitiva färdigheter är givetvis bra att ha, men den avgörande faktorn är förmågan att klara hinder och svårigheter.
 
Underbart. En som väljer att se vad som gör att en elev lyckas. Det är ju det som skall stöttas.  Barn lyckas som blir sedda, som sporras och ser att det finns någon som tror på dem. Det handlar inte om inteligens eller begåvning utan om attityd, hur man tänker kring lärandet. att man itne ger sig vid motgångar och det kan man träna sig till.   Samtidigt om man vänder på det... placerade barn har oftast mött mer motgångar än andra de borde vara vana att möta motgångar men de tappar självförtroendet. De blir inte sedda och tappar tron på att det kan gå, De heller inte i många fall sporrade utan ger upp.
Tänk om vi kunde få undersökingar runt vad det är som gör att många placerade barn lyckas och sedan bygga på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar