Dom tog "våra" barn: Fel i systemet

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 5 april 2013

Fel i systemet

Är det någon som missat mamman som är sjuk och har matat sitt barn med kattmat. Hon är inte sjukare än att hon klarar av att filma det hela och lägga ut det på youtube . Barnet har omhändertagits efter ett flertal anmälningar. Mamman själv förstod visst också att hon inte var bra för sitt barn.

Sedan skall ett tydligt barn perspektiv vara rådande i alla ärenden gällande barn och sedan ett tillägg till lagen 1 januari skall barn höras. Men som jag säger vad hjälper det om ingen lyssnar?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5494921 Här är det en flicka som bott med sin mamma här i Sverige i 2 år. Hon är svensk medborgare Hon är 10 år och vill stanna och hon talar om det t.o.m. i domstol. Ändå bestämmer domstolen att hon skall flytta till sina pappa i
Spanien. Anledningen är att mamman tagit med henne mot pappans vilja från början då de kom för 2 år sedan.
Man kan inte ge någon rätt bara för att de gör fel tillräckligt länge men man måste även lyssna på barnet. Vad barnet vill. Annars är det barnet som utsätts igen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5494921
Tänk om vuxna kunde sluta att sätta sig själva i första rummet.

Hittade ochså en artikel som varit ute i jurist tidningen för ett tag sedan.
Föräldrar fråntas rätten att vara föräldrar http://www.dagensjuridik.se/2013/02/jag-moter-foraldrar-som-kanner-maktloshet Om bara en är vårdnadshavare och den fråntas vårdnaden så förlorar den andra föräldern som inte hade vårdnande insyn och har inga rättigheter alls. De lämnas helt rättslösa.

Exempel. En pappa får barn. Han lever inte med barnets mamma. Mamman och familjerätten vid socialtjänsten förklarar att ensam vårdnad för mamman är det bästa. Pappan avsäger sig vårdnaden. Sedan går det några år. Pappan har ibland mer och ibland mindre kontakt med sitt barn.

Relationen till mamman är inte alltid den bästa men pappan känner sig trygg med att barnet har det bra. Så plötsligt en dag får pappan information om att barnet har omhändertagits av socialtjänsten, placerats i ett jourhem och att det nu pågår en utredning rörande eventuellt omhändertagande av barnet enligt LVU.

Pappan kontaktar direkt mamman, men relationen är dålig och situationen är infekterad så mamman berättar ingenting. Pappan kontaktar skola eller dagis och socialtjänst, men får ingen information från dem heller eftersom han inte är vårdnadshavare.

I detta fall är mamman nu som vårdnadshavare direkt part och har full insyn i ärendet samt rätt till offentligt biträde.

Pappan som inte har vårdnad får ingen insyn alls, riskerar att bli helt utestängd och saknar rätt till offentligt biträde. Om ärendet blir ett mål i domstol om omhändertagande av barnet så är pappan inte heller part. Förhandlingen sker bakom stängda dörrar.

Det pappan får göra är nu att stämma mamman och i domstol yrka gemensam vårdnad för att på så vis försöka bli part och få insyn i ärendet/målet rörande eventuellt omhändertagande och placering enligt LVU.

Detta kan ta tid. Snabbyttrande ska in vilket tar några veckor sedan ska det ske en vårdnadsutredning som tar minst tre månader. En utredning om omhändertagande enligt LVU ska vara klar inom fyra veckor och ett LVU-mål är ett tydligt förtursmål i domstolen.

Och här ser jag alltså ett litet problem. I de fall problemet har aktualiserats så möter jag också ganska frustrerade föräldrar som känner en stor maktlöshet, utan någon insyn eller möjlighet att påverka och vara delaktig som förälder för sitt barn - ett barn som i en sådan situation, högst troligt, har behov av en närvarande och engagerad förälder och ett barn vars bästa juridiken trots allt har att se till och verka för.

Barnets bästa ja vad är det? Vem bestämmer eller styr det? Är det barnets bästa som sätts i centrum eller är det den vuxnes? Eller ännu värre det som är enklast för de som bestämmer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....