Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 7 april 2013

Utred varför barn tar livet utav sig

I stockholm ökar man på egen inrådan tillsynen av familjehem. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tillsyn-av-familjehem-skarps_8016684.svd
Stockholms stad skärper tillsynen av jour- och familjehem. Alla placerade barn ska få en egen socialsekreterare och hemmen ska besökas minst fyra gånger per år. Samtidigt visar nya siffror att antalet omhändertagna barn minskar i Stockholm.
Det är bra men samtidigt behöver man ge oss bättre villkor. Som jag skrev igår: varför är ingen intresserad av att kvalitetssäkra det vi gör. Det skall ju göras i alla andra sammanhang.

Samtidigt igår skriver Bo i en debatt artikel att barn som dör t.e.x tar livet av sig borde det utredas varför.  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/utred-alltid-barns-sjalvmord_8058412.svd
Det saknas kunskap om situationen för de barn som väljer att ta sitt liv och därför bör regeringen införa obligatoriska dödsfallsutredningar efter barns självmord. Sådana undersökningar genomförs när ett barn dött till följd av brott, enligt den så kallade lex Bobby.
Artikelförfattarna skriver att bland annat FN:s barnrättskommitté har utryckt oro över de höga självmordstalen bland unga i Sverige. De konstaterar också att utvecklingen i Sverige, med ökande antal självmord bland unga, skiljer sig från de flesta andra länder i EU.
- Vi har fått ner självmord i alla andra åldersgrupper utom just bland barn och unga. Det finns ingen självklar förklaring till varför och det är mycket oroande, säger barnombudsman Fredrik Malmberg till TT.
 
I snitt per år begick 124 personer mellan 15 och 24 år självmord mellan 2009 och 2011, enligt rapporten Folkhälsan i Sverige 2013 från Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
Lex Bobby kallas en lag som infördes efter mordet på tioårige Bobby i Jönköpingstrakten 2006. Den säger att en så kallad barnskyddsutredning ska starta när ett barn dött av våld eller andra brott. Utredarna ska bland annat granska om det finns systemfel i skyddsnätet som kan ha bidragit till dödsfallet.
 
Där var Maria snabb att hänga på. Det gäller ändå bara 124 personer på 3 år. Det var hon med på. tycker inte att det är fel men ibland förundras jag över hur hon räknar. Då jag försökt få henne att titta på alla fel jag hittat (som gäller så många fler) t.ex. vad man gör för att minska omplaceringar säger hon att det är för få. Varför kan hon inte använda samma matematik där? Tänk om man skulle utreda vad man kan göra för att undvika att barn omplaceras. Det skulle skapa  tryggare placeringar, tryggare barn.  Jag tror att placerade barn skulle må bättre.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)