Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 20 april 2013

Inte gråtit klart

Skövde kommun är i blåsväder igen. http://www.skovdenyheter.se/nyhet/48786/barn-fick-inte-tala-sitt-modersmal Nu har de placerat två barn i familjehem och de har inte fått tala sitt modersmål, tyska.
Ärendet är anmält till DO som kräver svar på varför senast d 3 maj.
 
Hittade även en blogg med ett brev :
Jag är åtta år och jag kan fortfarande minnas hur det var för mig för fyra år sedan, när jag precis hade börjat på dagis. Då brukade vi ha naturstudier i skogen.
Just den här gången minns jag extra bra. Jag blev stucken av en geting när vi var där. Det var i början av hösten. Sticket gjorde ont och jag började gråta. Sedan kunde jag inte sluta gråta. Efter en stund sa mina fröknar till mig: ”Sluta gråta!”
När jag tänker tillbaka på den här dagen i skogen så gör det mer ont i mig att tänka på hur det kändes när fröknarna sa till mig att sluta gråta, än hur jag kan föreställa mig att getingsticket kändes.
Mitt råd till er vuxna är att låta barnen gråta färdigt. Och den som bestämmer när man gråtit färdigt är barnet själv!
 
Det får mig att tänka på hur en del mäniskor runt oss säger att det gått så långt tid att det vore bättre att låta barnen stanna där de är, att det vore bättre för dem. Men de vill fortfarande hem. De har inte slutat hoppas eller längta. De har inte slutat gråta efter oss. Precis som i brevet sårar det mer med okunskapen oförståelsen runt de här barnen. För dem eller oss är det ingen skillnad på om de skulle varit våra på riktigt. De kommer aldrig sluta längta, önska eller vilja.
 
 
Fick artikeln ifrån i torsdags i engelsk   verion. Lite häftigt.

Prosecutor reviewing the Mark foster child case

Officials and politicians inquired about decision to force removal of children

People all over Sweden became upset over the case from Mark Municipality, where without warning, two small children were removed from their foster families. The children had lived in the family almost their entire lives, and considered the foster parents as their mother and father. When social services intervened to return the children to their biological mother, the children as well as their foster parents were shocked.
Now the Public Prosecutor has opened a preliminary investigation of the officials as well as the politician Ann Hjertén (Social Democrat) who made the disastrous decision to remove the children.
”I believe that the decision to relocate the children without a thorough and professional investigation led to substantial risk for the health and development of the child,” Håkan Johansson said to the regional daily Borås Tidning.
Dispatch International has previously reported about the Mark case, which became known to the public through the television series Uppdrag Granskning (“Operation Investigation”), which in October 2010 featured an hour-long broadcast about the misuse of power by the authorities, a story that was followed up later. But in spite of this, the children have not been permitted to return to the foster parents Eva and Anders – although it has been decided that they should. After some months, social services certainly understood that the biological mother was incapable of caring for her children (which was the reason they had been removed from her in the first place), but they were then placed in a different foster home.
The foster mother Eva has, from day one, been working hard to bring the children home, and at the same time to form an opinion on the rights of foster children. Recently she wrote Maria Larsson, the Minister for Children and the Elderly, addressing the issue of the unlimited power wielded by social services: ”There are two vocations granting more power than any other. The police have the right to detain persons, and social services have the right to take parents from their children, and children from their parents. So, a quite general question – how can you permit that there is not even a mandatory requirement of attendance in education?”
Eva and her husband have been fighting for close to four years to get the children back home. How have they found the energy?
“We have no choice. The children say that they miss us and want to live with us. I have promised to fight for them as long as they want that. If there is any justice in this world, the children will be permitted to move home. This is their desire,” says Eva.
She is disappointed that the Social Democrats have not distanced themselves from Ann Hjertén.
“Rather than fixing what they messed up with, they say that they need to see the results from the preliminary investigation – to see if any mistakes were made. So, they presume that nobody has made any mistake.”
It is Eva’s hope that the Mark case will set a precedent.
“I want that the authorities to realize that children’s voices are not being heard in the court. I want them to understand that the kind of abuse of authority that hit us takes place every week.
“Biological parents may lose their children due to lack of connection, but children are not permitted to stay with foster families where they do have a connection! Foster families are charged with ’problems of cooperation’ without a requirement that the authorities indicate the nature of these problems. Why not swap the administrator rather than swapping the family?”
After suspicions of misconduct, Ann Hjertén has resigned from her political positions.
  • Facts/The Mark case
In October 2009, the two foster children of Eva and Anders were removed by the Swedish authorities. They were 4 and 5 respectively at that time, and had lived almost all their lives with the foster family. The intention of social services was to return the children to their biological mother. After a while they realized that this was not working out, but refused to acknowledge their mistake or let the children return to Eva and Anders. The children are now at a third family’s home after the mistaken removal.

1 kommentar:

  1. Anknytningen i kombination med barnets vilja är så tungt vägande faktorer...så jag kan inte se att det är annat än grov brottslighet som myndighetetstjänstemän och förtroendevalda ägnar sig åt när myndighet går in och kapar band
    mellan barn och de som barn vill ha som förälder/ föräldrar. /Hälsning från en mamma i Muteborg

    SvaraRadera