Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 21 april 2013

Inget har ändrats på 6 år.

Fick en gammal länk men lika aktuell
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2335589.ab den skrevs 2007
Socialtjänstens utredningar utgör många gånger utgångspunkt för förvaltningsdomstolarnas bedömningar i mål som för individen kan vara livsavgörande.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter som inte stämmer överens med socialtjänstens bedömningar utelämnas.
Vårt intryck är  att medarbetare vid socialtjänsten många gånger inte är medvetna om att de är part i en juridisk process, att en domstol ska pröva deras resonemang och att därför alla uppgifter måste läggas fram, samt vara korrekta.
För att komma åt problemen inom socialtjänsten måste kontrollfunktioner, ansvarighet, rekrytering och utbildning ses över beträffande socialtjänstens befattningshavare. Ett införande av legitimationskrav, en legitimation som kan återkallas vid behov, kan vara ett steg i rätt riktning men det är långt ifrån tillräckligt.
Många av våra klienter berättar att de från socialtjänsten möts med arrogans och ovilja att hjälpa. Tyvärr överensstämmer denna bild många gånger med vår bild.
Att arbeta med  människor som av någon anledning har problem kräver ett brinnande intresse. Vidare ska man byta arbete om man upplever sig inte längre kunna ge dessa människor ett fullt engagemang och positiv energi.
Detta är grunden och inställningen för oss i vårt arbete och borde också vara det för landets socialarbetare.

De skrev redan då för 6 år sedan men varför händer inget?
Samma saker krittiserades som nu 6 år senare men inget har förändrats.

Då hade just barnuppdraget kommit från socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se/publikationerlansstyrelserna/Documents/Barnuppdraget_rapport1.pdf
en utredning enligt vilken mer än hälften av socialarbetarna anser att kommunens ekonomi är minst lika viktig som klienternas bästa. Endast 20 procent av de tillfrågade socialarbetarna hade tagit avstånd från påståendet.
 
Pengarna gick alltså före klienten.
Precis som idag.
Fortfarande har handläggarna för stor arbetsbörda och ekonomin är vad som avgör hur många och vilka insatser som görs.
Att man inte kan lära sig av historian.
På onsdag kommer ett nytt uppdrag granskning http://www.svt.se/ug/vanvardade-sviks-pa-nytt-1 om en del av de som vanvårdats efter 1980. Det är väl ingen som tror att det slutade då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar