Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 8 februari 2013

Västnytt

Ja då var "vi" på tv igen http://www.svtplay.se/video/1013464/7-2-18-10 direkt i början

Det var inte oss det handlade om men bilderna från uppdrag granskning bläddrade förbi i bakgrunden http://www.svtplay.se/video/1013881/7-2-19-15 på 0,35
då de berättade att lillebror skall hem enligt en kammarättsdom.
Även i den sena sändningen var det med http://www.svtplay.se/video/1014100/7-2-21-45  på 0,40

Rätten hävdar att han inte skulle fara illa men alla barn som slits ifrån det de ser som sitt. Sin trygghet, mäniskor de ser som sina far illa. Det är en sak om det inte fungerar och man måste för barnet skull men så är det inte här. Det är klart att han kommer att fara illa av att flyttas. Alla som har ett hum om vad anknytning är förstår det. Konstigt att ingen i rätten gör det.

Har fortfarande inte fått den inscannande varianten av det som stod i BT.
 
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Jenny8 februari 2013 kl. 20:08

    Jag följer dig då och då och känner starkt för er och barnen. Fantastiskt att du kämpar vidare. Tar det aldrig slut? Kram

    SvaraRadera
  2. fostermamma9 februari 2013 kl. 10:44

    Nej det verkar inte så. och barnen mår allt sämre men det verkar inte få dem att ändra sig. Nu är det ny chef och en annan har sagt upp sig. Får se vad det gör.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)