Jag hörde av mig till journalisten som skrev reportaget och tackade. Han berättade att han fått ett antal mail runt den. Men de flesta handlade om att han skrev kamphund. Det är väl märkligt. Här har man en artikel som handlar om att två små barn far illa och det vissa bryr sig mest om är beteckningen på rasen på hunden som bara nämns i förbifarten. Hon är en blandras av amerikansk bulldog och bullmanstiff. Hon är alltså av kamphundstyp men det var ju inte det som var viktigt, dessutom två långa namn. Skulle man tagit ord i artiklen för att beskriva henne trots att det var oviktigt och man bara har ett begränsat antal tecken då man skriver? Det som inte slutar förvåna mig är hur en del focuserar på fel saker. En del är det liksom inte ens värt tiden att diskutera med.
Har fått kommentarer ifrån några sådanna på bloggen. Tror iofs att jag vet vilka det är jag känner igen påhoppen och orden som används. En del kommentarer har jag ändå lagt ut för att visa att jag även lägger ut de som är negativa eller emot mig. för att vara trovärdig. Jag har försökt bemöta men deras argument är så förlåt idiotiska att det inte ens är värt att lägga tiden på att försöka bemöta. Som att mamman nu är lämplig, att det fanns skäl att ta barnen att vi var emot både mamman och syskonen. Att barnen skall hem.
Inte ens Mark anser att barnen skall tillbaka. Inte några av dem trots att rätten kom fram till att den sista skulle hem. I rätten har de nämligen inte tagit hänsyn till en massa saker som gör att hon fortfarande inte är lämplig. Sedan fanns det inga skäl att ta barnen ifrån oss, vi har inte varit emot vare sig mamman eller syskonen. Vi är heller inte emot romer, som en romsk kompis sa då hade vi väl inte valt att ta till oss två stycken och låta dem bo hos oss och sedan slåss för dem som vi gjort. Umgängena fungerade då barnen bodde här. Det finns inte belägg för något annat, vilket även bekräftas av socialstyrelsen. Och hade vi inte samarbetat så hade de inte kunnat ta dem som de gjorde. Ändå är det samma saker som tas upp gång på gång precis som de blir mer sanna för att de upprepas.
Därför väljer jag att vare sig lägga ut eller besvara de inläggen.
Hittar en artikel om att S i Mark nu byter ut sin ordförande en ung kvinna på 29 blir nästa efter Pelle P. Undrar vad hon kan åstakomma. Artiklen måste man betala för så jag kan inte lägga ut den.
På radion krittiserar nu BO att man ofta på institutioner för barn och ungdommar använder sig av belöningssystem där straffet blir att barn fråntas sin rätt att kontakta familj och anhöringa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5447434
Fredrik Malmberg krittiserar ordentligt och talar om att det dessutom är olagligt. Det är konstigt hur man gång på gång kan behandla barn på annat sätt än vuxna. Hur man kränka dem utan att det blir några som helst konsekvenser.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar