Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 20 februari 2013

Donia

Minns ni Donia som dog i sitt familjehem i april förra året?
Kommunen anmälde inte eftersom Attendo som förestog familjehemmet inte gjort fel enligt dem. Attendo ansåg inte att familjehemmet gjort fel så de anmälde inte heller.

Då press tog upp ärendet bestämde sig socialstyrelsen att ändå granska det hela. Nu kom deras utlåtande. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/simrishamn-kritiseras-efter-flickas-d%C3%B6d-2280300  Nästan alla får kritik. Familjen var bara utredd som jourhem. Nämnden hade inte heller utrett dem själva. De hade för många placeringar. Trots att de hade betalt för en person skulle vara hemma var de borta på kvällarna och då låstes placeringarna in på sina rum.
Vårdplan och genomförande plan fanns inte. Dokumnetation saknas. Nämnden har inte besökt hemmet mer än någon gång och har då inte brytt sig om att träffa flickan.
Alla inblandade krittiseras.
Nog kan man undra hur ett barn kan dö i ett familjehem och ingen verkade vara ansvarig till att börja med. Nu är det plötsligt alla. undrar vad det kommer att få för konsekvenser. Vanligtvis inga men jag gissar att det blir polisutredning om vållande till annans död. Attendo borde bli av med rätten till vård och det borde bli böter.
En blogg till runt det
http://anneskaner.wordpress.com/2013/02/19/myndigheter-skuld-till-15-ariga-donias-dod/
Hon skriver:
Jag lät en läkare läsa utslaget från Socialstyrelsen och han skriver följande: ”Ingen har gjort sitt jobb. Inte nämnden, inte handläggaren, inte Attendo, inte familjehemmet och inte sjukvården. Ett slags allvarligt systemfel, där ingen riktigt tar ansvar för en mycket utsatt och så småningom svårt sjuk flicka. Lemierres är ett ovanligt tillstånd, och det är nog svårt att kritisera någon för att man inte genast förstod det. Men jag reagerar på att läkaren ställde diagnosen mononukleos (körtelfeber) bara på den kliniska bilden, utan att ta några prover. Det är faktiskt en ganska svår diagnos att ställa. Man bör för det första försäkra sig om att det inte rör sig om halsfluss, alltså en streptokockinfektion. Det gör man lätt genom ett enkelt svalgprov som man får svar på direkt. Vid misstänkt körtelfeber bör man dessutom ta både en vit blodbild och ett serumprov för att säkra diagnosen. Körtelfeber är en inte helt ofarlig sjukdom. Särskilt en ung människa, som den här flickan, kan bli svårt sjuk. Det finns risk för påverkan på lever och mjälte, i värsta fall med risk för mjältruptur. Har man ställt diagnosen körtelfeber ska man också följa upp det hela. Föräldrarna (familjehemmet) ska uppmanas att höra av sig direkt om det inträffar en försämring. Här var det sannolikt också en feldiagnos. Har man inte försäkrat sig om att man ställt rätt diagnos blir det förstås ännu viktigare med sådan uppföljning och snabbt återbesök om flickan försämras.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar