Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 3 februari 2013

Förebyggande arbete

Visst finns det föräldrar som inte borde ha barn. Som borde förlora sitt rätt till barnen som har förverkat sin rätt till vårdnadsskapet.
En pappa som misshandlat sitt barn http://www.expressen.se/nyheter/pappa-misstanks-ha-misshandlat-sin-bebis/

I Köpenhamn så hittas en baby i en väska. Alldeles nyfödd. http://www.expressen.se/kvp/fosterfamilj-tar-hand-om-overgivna-bebisen/ Undrar vad som ligger bakom det. Polisen letar bland prostituerade.

I Lidköping har man satsat på utsatta barn. http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1925443-satsar-pa-utsatta-barn Där för ingår de nu i ett projekt.
Nio barn som är från Lidköping och är placerade i familjehem i Lidköping ingår i ett projekt i kommunen med tidiga och förebyggande insatser för att undvika problem och utanförskap i framtiden.
Kostnaderna är 2,6 miljoner kronor under en femårsperiod. Även om insatserna kostar pengar i ett inledande skede beräknas de på tio års sikt ge en vinst på 2,7 miljoner kronor.
De samhällsekonomiska kostnaderna för en person i livslångt utanförskap beräknas till 10-15 miljoner kronor.
Bra initiativ.
En annan grupp som glöms är föräldrarna till de barn som placeras. Hittade en artikel där en bio mamma skriver om det
http://www.socialpolitik.com/havererat-foraldraskap/ 
Hon skriver:
Biologiska föräldrar lämnas ofta utan stöd att bearbeta sin skuld och skam. De får svårare att återhämta sig, svårare att bli fria från missbruk. Svårare att någonsin fungera som förälder igen.
Från SocialPolitik nr 4/2012 |
För över tio år sedan blev mina barn placerade i familjehem. Det var en ”frivillig” placering enligt SoL, Socialtjänstlagen, inte med tvång via LVU, Lagen om vård av unga. Men också frivillig såtillvida att jag insåg att min föräldraförmåga var obefintlig, att mitt föräldraskap hade havererat. Under de omständigheter som rådde, valde jag bort att ha huvudansvaret för mina barn. Men det var mitt havererade föräldraskap jag valde bort – inte barnen. Jag sökte stöd för att bättre klara min nya föräldraroll, min nya familjesituation men det fanns inget stöd att få.
Man kan vara ”plastpappa”, ”styvmamma”, ”helgförälder” men vad är man för slags förälder när man är biologisk förälder men inte längre bor tillsammans med barnet, inte delar vardagen, huvudansvaret och det sociala nätverket? Vad är man för slags förälder när man helt fråntagits sin föräldraroll – så som vi lärt oss att den ska vara? Begreppet ”biologisk förälder”, eller ”bioförälder” används i vissa studier men det finns inget vedertaget namn på själva det speciella föräldraskap, som innebär att vara den ”borttappade” ”frånboende” ”diskvalificerade” föräldern.
Fosterföräldrar och familjehemsföräldrar kan man prata om men de ”borttappade” biologiska föräldrarna, som ju ändå är så viktiga – har inte ens ett namn. Och det som inte har ett namn, inte ”finns”, är oerhört svårt att få stöd i.
 
Ja det är bara att konstatera att de ofta glöms bort. Det stora problemet som jag ser det är konflikten i att älska de barn man tar hand om och stöttandet i relationen med bio föräldrar som göra att man kan förlora barnen. Det gäller särskillt små barn.
För stora är det nog mer att se att det inte skulle fungera och ändå tvingas ge upp. Över 40 % av alla tonårs placeringar avbryts på grund av oftast bio förädlrar.
Tänk om man kunde jobba mer förebyggande. Både för att slippa placera barn från början men sedan om de måste placeras för att de skal få stanna. Förebyggnade med biosar för att de skall kunna finnas brevid utan att förstöra mer för barnen.
Det är väl bara att inse att det förebyggande arbete behövs och borde prioriteras mer. .
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)