Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 20 februari 2013

Massavhopp av familjehem

Nu slår socionomerna larm igen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5447553
Socialkontoren knäar under av allt fler utredningar om barn som far illa, det visar Radio Stockholms stora granskning av samtliga kommuner i länet. Enligt lagen får en sån utredning inte ta längre tid än fyra månader utan giltiga skäl, men det bröt åtta av tio kommuner i länet mot förra året.
Socialtjänsten i Stockholm bryter mot lagen i tre fall av fyra. I många fall ökade också antalet lagbrott jämfört med året innan.
 
Samtidigt tappar vi nu på grund av den nya lagen som trädde i kraft 1 januari fler och fler familjehem.
Det står nämligen att varje plaering i ett hem som har andra placeringar ifrån andra kommuner först skall ha ett OK ifrån de andra placerande kommunerna.

Många familjehem väljer att en person en vuxen är hemma eftersom man känner att man inte gör ett bra jobb om man först skall jobba 100 % ute och sedan komma hem och sköta allt annat och dessutom vara en bra mamma eller pappa åt placerade barn med problematik.
För att kunna vara hemma ekonomiskt krävs för de flesta 2-3 placeringar.
Med den nya lagen kan, om en placering sägs upp och man skall fylla på, en av de kvarvarande kommunerna säga nej. De behöver inte redovisa varför. Det kan vara att de tycker att man har för många, det kan vara att de själva vill ha platsen så småningom eller det kan vara rent "vres".
Det gör att om man inte får fullt vad man tänkt sig för att kunna vara hemma tvingas man börja jobba igen och orkar inte med de placeringar man har. Man känner inte att man gör ett bra jobb. Varför många familjehem nu säger upp sina uppdrag. Känner till ca 10 sådanna familjer och fick bekräfatat av en som jobbar inom en organisation att det var så. De märker redan av det. Han hade precis varit i just ett sådant hem som sagt upp sina uppdag.

Var det så regeringen tänkte då de kom med den lagen?
Först kan den inte sjösättas på grund av resursbrist och nu slutar en massa familjehem på grund av den.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)