Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 21 februari 2013

Barnperspektivet eller brist på

Migrationsverket fortsätter att göra bort sig.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nioarige-hinok-ar-fodd-i-sverige--nu-utvisas-han Nu är det en pojke som är född här och har bott här hela sitt liv som skall utvisas.
På sängkanten sitter en nioårig pojke som pratar klingande, klockren medelpadska:
– Jag är född i Västerås.
Familjen Zakir bor strax utanför Sundsvall, i Kvissleby, ungefär tre minuters promenad genom snöiga backar från Soledeskolan där Hinok nu gått i samma klass i fyra år.
Även hans två yngre bröder är födda i Sverige. Yonas är ett och ett halvt år, och Josef som är sex år började i förskolan i höstas.
Nästan 20.000 personer som har fått avslag på sina asylansökningar har lämnats över till polisen.
Tillsammans med sina föräldrar hör bröderna till de drygt 7.500 som just nu är registrerade hos polisen för att utvisas med tvång. Det betyder att de lever öppet, och att polisen vet var de finns.

Migrationsdomstolen anser inte att de tre bröderna har tillräckligt stark anknytning till Sverige.
”Det har varit föräldrarnas beslut att stanna i Sverige utan tillstånd. ... Migrationsdomstolen anser att föräldrarna genom sitt agerande får stå till svars för den anknytning barnen fått till Sverige som tiden här i landet medfört”, skriver domstolen.
 

 Som sagt barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret.
Varken Migrationsverket eller Rikspolisstyrelsen kan säga hur länge de 7.500 personer som nu är registrerade hos polisen för tvångsutvisning har befunnit sig i Sverige efter avslagsbeslutet.
Myndigheterna vet inte heller vilka skälen är till att personerna inte reser hem.
 
Ingen vet alltså varför man gör som man gör ändå skall det fullföljas oavsett vem som far illa av det. inte klokt.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar