Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 17 februari 2013

Specialister och GT idag

Häromdagen hittade jag ett intressant inslag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5443636
I Jönköping skall man som första förvaltningen i Svergie införa specialister
Jönköpings kommun kan bli först i landet med att få socionomer med specialistkompetens på socialförvaltningen.
Nästa vecka presenteras akademikerförbundet SSR:s projektet på en pressträff, och det handlar om att förbättra arbetssituationen för socialsekreterarna.
Vet inte om det hjälper men allt som görs är väl på något sätt bra.
Vet att en del vänder sig emot det. Det i sig kan nämligen bli en typ av bevis för att man gör rätt hur fel det än är för man är ju specialist.
Hade vår handläggare, hon som tog barnen ifrån oss varit specialist hade det ju knappast hjälpt.
 
Förvarnade ju att jag inte skulle blogga i går. Det som mötte mig idag var GT/Expressen. jag var både på framsidan och med på ett dubbeluppslag inuti. Det ligger inte i nätbilagan däremot ligger det en intervju http://www.expressen.se/tv/gt/markmamman-har-inte-gett-upp-hoppet/ 
 
Så många tror ju att barnen är hemma och det är ju långt ifrån saningen. De har ju istället inte fått träffa oss på 1/2 år igen.
Lägger in en bild av artiklen här


 

 

2 kommentarer:

  1. Om jag har fattat det rätt så vill du inte att barnen ska tillbaka till sin biologiska mamma? Hon anses ju vara en bra förälder åt sina barn idag. Den stora gåtan i det hela är; Hur kan du kalla dig för kristen? Jag hade fattat om du aldrig kallat dig för kristen. Jag är själv kristen och varenda varelse på detta jordklot har rätt till sin mamma/föräldrar om det funkar som det ska.

    SvaraRadera
  2. Så du menar att man måste ha ett vuxenperspektiv för att vara kristen? Vilket skitprat. Resonerar du likadant då det gäller adopterade barn? Är man sämre kristen för att man ser till barnet? Tar ett tydligt barnperspektiv? Mamman anses inte vara en bra mamma utan har stöd för att klara de hon har fått behålla och de här barnen skall inte hem. Inte heller de andra enligt socialnämnden i Mark. Dessa barn har inte anknytning till sina mamma och vill inte träffa henne även om de vet att de har både en annan mamma och pappa . Flickan kräks då hon tvingas träffa mamman gång på gång Och henne menar du att jag skulle tycka att det var det vore bra att flytta hem barnen till, annars skulle jag inte vara en bra kristen? Då har du inte läst bibeln. Jesus säger att för de som förleder en av mina minsta är det bättre att en kvarnsten hängs om halsen och han kastas i havet. Varför skall barn gång på gång ge upp allt för sina föräldrars skull. Det är inte länge sedan man operarades barn utan bedövning därför att man trodde att de inte kände något. Nu operera man på barns känsloliv och så många verkar anse att barn mindre värda än vuxnas.

    SvaraRadera