Hittar ett ärende i media runt en mamma som har förlorat sin son och nu är på väg att förlora sin dotter.
Ärendet har varit uppe i rätten och där har hon önskat att en annan förvaltning skall göra en bedömning ang. LVU då hon tror och känner att den förvaltning som har ärende är partiska.
Förvaltningsdomstolen bedömde att hon borde få sin sak prövad av en annan förvaltning men det kände de ansvariga politikerna inte till. Här i Norrköping liksom på så många andra platser litar politikerna på tjänstemännen. Tror att de gjort ett bra jobb. http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5768526
Ordförende går ut och komenterar och tror på tjänstemännen.
Trots att de inte ens informerar om att rätten menat att de skall låta någon annan testa det och de inte informerat om det tror de på tjänstemännen.
Men han, ordförande håller med om att det är ovanligt att rätten lägger sig i sådant men säger i nästa andetag - Jo, det är viktigt att man funderar igenom det, när en begäran om att få byta socialkontor kommer, men jag tycker inte alltid att man kan göra som den enskilde personen begär.
En överläkare Harald Sturm på BUP säger att:http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5769743
Hur socialtjänsten bedömer föräldrars förmåga att ta hand om sina barn ser olika ut i olika delar av landet - Det finns inget regelverk hur det ska styrasÖverläkaren säger:
De skriver att mamman har vägrat medverka och därför har de gått på en gammal utredning. Man undrar hur man kan göra en ny bedömning på en gammal utredning. Enligt mamman har socialen inte ens träffat dottern och enligt dem är hon för liten för att ha ett samtala med. Sedan slänger de till med att mamman vägrar samarbeta.
- För det mesta brukar barn, oavsett ålder, visa tecken på att de far illa om de gör det. Fysiska skador är ju lättare att upptäcka. Psykiska skador måste bedömas utifrån barnets utvecklingsnivå och då måste man ha kunskap om barnets utveckling. Det finns många möjligheter att värdera ett litet barns välmående. För att göra det krävs expertis.Det är nu upp till förvaltningsrätten att avgöra om den tvååriga dottern ska tvångsomhändertas, enligt lagen om vård av unga, LVU.
Kan socialtjänsten avgöra sådant?
- Jag skulle själv anlita den vården som har kunskap om små barn och psykisk hälsa eller ohälsa. I regel är det barnpsykiatrin som har det.
Enligt uppgifter som lämnats av BVC och förskolan som dottern går på har hon inte tagit skada av sin uppväxt hos sin mamma.
Socialen tror ändå att dottern har farit illa av att vara med sin mamma trots att hon i dagsläget inte visar några symtom. Deras bedömning är därför att en fortsatt uppväxt hos mamman innebär en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling.
Man slutar aldrig förvånas.
Hur kan man mena att barnet antagligen farit illa trots att det inte visar symptom och hur kan det vara tillräkligt för att begära ett LVU på flickan? Hur kan man göra så helt olika bedömningar av samma barn samma ärende? Man tar väl inte barn i förebyggande syfte? Varför finns det inga riktlinjer? Varför kan olika myndigheter göra så olika bedömningar? Socialtjänsten en och läkare en.
Talade med en advokat i veckan som berättade att han just nu har ett ärende med frånskilda föräldrar. De bor inte i samma kommun. Den ena kommunen vill LVU barnen den andra ser ingen anledning alls. Nu är ärendet i rätt. Som sagt hur kan man göra så olika bedömningar? Finns det inga riktlinjer? Jo men de är så luddigt skrivet att det lämnar så mycket för eget godtycke, egna åsikter att det blir såhär tokigt.
Domstolarna tror att politikerna gjort sitt jobb i att granska underlag och utredningar. Politikerna har sällan den kunskapen, tiden eller det engagemanget utan tror att tjänstemännen gjort sitt jobb och säger därför bara ja och amen till deras förslag. Tjänstemännen har inte utbildningen för det som krävs av dem, de har heller inte tiden, stödet eller en tydlig lag som stöd utan de är helt ensamma i att tolka och sedan fatta beslut i vad som skall göras. Då blir det baserat på deras uppfattning, de måste tro på det de gör och det är lätt att underlaget stödjer det de tror istället för att vara objektivt.
Att först politikerna sedan domstolarna ställer upp på det blir ett bekräftande om att de gör rätt och eftersom granskningsmyndigheterna inte kritiserar enskilda tjänstemän så tillåts det fortsätta. Lagarna finns där till viss del men eftersom det sällan eller aldrig blir konsekvenser trots att man bryter mot dem så kan det fortsätta. Det är så långt ifrån rättsäkert det kan bli och demokratiskt är det sista man kan påstå att det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar