Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 25 november 2015

Idag

Har inte uppdaterat vad som hänt det sista. Har haft mycket om mig som det kan vara då ock då när man jobbar som familjehem. Särskilt vid in och ut flyttar.
I vilket fall sist jag hälsade på barnen blev jag utslängd av handläggarna ifrån Marks kommun som råkade vara där.
De undrade varför jag inte bara kunde acceptera deras beslut att vi inte längre skulle vara en del av barnens liv. Jag talade om för dem att så länge barnen vill träffa oss och säger att de vill träffa oss så kan jag inte och tänker inte acceptera deras beslut.

Tösen har fyllt år och jag skickade blommor med bud. Hoppas att hon fick dem. Vet inte om det är någon ide att skicka brev eftersom jag inte ens är säker på att de får dem längre.

Advokaterna har haft en lång brev växling runt stämningen av Mark. Det är ju så att man konstaterat att de gjort fel och vem som gjort fel men man har inte tagit ställning till om det finns något brottsoffer eller om det är är vi eller banren. Barnens sak kan vi tyvärr inte driva så vi får driva vår. Det har varit en skriftväxling mellan våra advokater och komnune´nas runt på vilka grunder de skulle betala de 400 000 kr som vi begärt. Summan är stor för att de inte bara skall betala och det sedan är ur världen utan vi vill ha det testat i domstol. Nu har kommunen bara fortsatt att undra på vilka grunder och advokaten anser att han talat om vilka så nu åker stämningen in.

I dag skall jag strax sätta mig på tåget till Stockholm där jag tillsammans med "vår" forskare skall träffa generaldirektören för Ivo. Ser fram emot det samtalet.

4 kommentarer:

  1. Fy fan för socialtjänstens barnmisshandel, prestigen är viktigare än barnens bästa. Blir glad att höra att barnen får träffa er något iaf, får ha någon kontakt... Veta att ni älskar dem och saknar dem. Vi har inte träffat "vår" flicka på snart ett år nu. Och idag sker en lika hemsk flytt av ett annat litet barn vi känner. Familjehemmet där hon bott de senaste 6 månaderna har order att bara åka och lämna henne i ett annat familjehem, människor hon aldrig träffat. Barn är väldigt utsatta, även i de sammanhang där de borde få vara trygga- när de blivit omhändertagna...

    SvaraRadera
  2. Så glad jag blir att höra att barnen ff har någon möjlighet att träffa er... Men det är ju helt sjukt hur socialtjänsterna låter prestige styra mer än barnens bästa. Man blir spyfärdig. Heja er som orkar kämpa på.

    SvaraRadera
  3. Barnen får INTE träffa oss men jag åker dit ibland ändå, skickar saker ändå. Men jag vet inte ens om de får de brev jag skickar. De har bestämt att vi inte skall vara en del av barnens liv trots att barnen vill det och efterfrågar det. .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, ja vi har gjort samma. Inte åkt dit, det är ju så långt, men vi skickade presenter och grejer, även till syskonen, en tid. När vi aldrig ens fick veta om hon fick sakerna så bestämde vi att sluta med det. Nu skickar vi bara vykort när vi reser och så julkort och födelsedagskort. Tufft att ni åker ändå, ni lyckas även träffa dem då?

      Radera