Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 6 november 2015

Barn utan tillhörighet

Då har vårt första ensamkommande kommit och nästa anländer på måndag. En liten kille både till kropp och själ även om han är lång. man märker det särkilt då allt är nytt och annorlunda. Men verkar så snäll. Men hemlängtan lyser igenom. Just nu hör jag honom i hans rum. Han lyssnar på hemlandssånger på datorn och sjunger med. Melankoliska sånger i moll. Så fina men så fulla av längtan.
Han vet vart han kommer ifrån och han hörde hemma någonstans men det finns även de barn som inte tillhör någonstans.
http://www.expressen.se/geo/ett-statslost-barn-fods-var-tionde-minut-och-darfor-ar-laget-akut/

Antalet barn som föds utan att tillhöra en stat ökar. Utan ID-handlingar får de svårare att bygga en framtid och döms ofta till ett liv i diskriminering.

Ett statslöst barn föds i världen var tionde minut, fastslår en ny FN-rapport.
Det är ett barn utan födelseattest och ID-handlingar, ett barn utan medborgarskap och rättigheter som inte får chansen att leva ett fullvärdigt liv.
– Jag gillar inte att vara statslös, det är orättvist, säger Rama Bilal Ali, 9, statslös i tredje generationen i Libanon.
Nioåriga Rama Bilal Alis mamma är från Libanon. Men mamman kan inte överföra sin nationalitet till sina barn eftersom medborgarskapet följer pappan. Rama är därför statslös. (Foto: UNHCR/Jordi Matas) 
Alla mina vänner kan resa till olika platser, men jag kan inte resa någonstans. Jag är ledsen för att jag inte har något ID-kort.”
Omkring tio miljoner människor världen över förnekas i dag en nationalitet. Ofta förbjuds de att gå i skola, besöka en doktor, få ett jobb eller köpa ett hus. UNHCR:s kampanj #Ibelong har som mål att utrota statslösheten inom tio år. För att uppnå målet uppmuntrar man alla länder att ta de här stegen:
Tillåt barn att tillskrivas nationaliteten för landet de är födda i, om de i annat fall hade blivit statslösa.
Reformera lagarna som hindrar mammor från att föra vidare sin nationalitet till barnen på samma sätt som papporna kan.
Ta bort lagar och förordningar som förnekar barnen en nationalitet på grund av sin etnicitet, ras eller religion.
Säkerställ universell födelseregistrering för att förebygga statslöshet.
 
Inlägget är längre
Undrar hur det blir för de barnen? Det blir fler och fler. Tror jag läste en siffra på över 40 000 barn som födds nu under flykt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar