http://mobil.dn.se/insidan/jag-har-raddat-min-dotter-tva-ganger/
Ingreppet vi inte vågar pratar om. ”De är inte dumma, mammorna, de vill bara skydda familjens heder.” Det säger Anissa Mohammed Hassan och tecknar en bild för åhörarna av hur könsstympning påverkar den lilla flickan.Det är lätt att kritisera det man inte förstår och det är lätt att vara rädd för det man inte förstår. De som kommer hit är rädda att deras barn skall råka illa ut och gör vad de kan för att skydda dem på det sätt de känner till. Vi kritiserar för att vi inte förstår och så krockar det. Därmed inte sagt att de gör rätt. Det kommer i mina ögon aldrig bli rätt att könsstympa någon.
Anissa Mohammed Hassan är sakkunnig i könsstympning på Länsstyrelsen i Östergötland och har jobbat med frågan länge. Hon fortsätter fast hon ibland har utsatts för hot från dem som vill att traditionen ska fortsätta och tystnaden vidmakthållas.
För Anissa Mohammed Hassan är det en självklarhet att traditionen könsstympning måste upphöra. Ändå är förståelse viktigt och hon poängterar att föräldrar inte låter könsstympa sina barn av ondska utan för att skydda flickorna och familjens heder och för att säkra flickornas möjlighet att bli gifta och därmed en del av samhället. Samtidigt är hon mycket tydlig:
– Om jag bestämde vad man skulle kalla könsstympning för så skulle jag kalla det tortyr, säger hon.
I sitt arbete med nyanlända somaliska familjer får Anissa Mohammed Hassan ofta frågan: Är du inte rädd för att din dotter ska bli gravid utanför äktenskapet eller springa runt och ha sex? När hon beskriver familjernas rädsla för den främmande kulturen fastnar skrattet, som hennes energiska föreläsningsstil lockar fram, i halsen. Det som vi i Sverige tar för självklart är ljusår ifrån det som familjerna hon talar om är vana vid. Hon säger att hon brukar svara:
– Jag vill inte straffa min dotter om det händer. Jag förklarar också att här i Sverige vill man inte att kvinnor ska vara fattiga och det blir man utan utbildning eller om man blir gravid tidigt.
– Jag säger till dem att information är viktigt och att det är det man gör i Sverige, informerar om hur saker går till, inte uppmuntrar till sex. Själv visste jag ingenting om sex när jag var fjorton år och skulle giftas bort. Jag visste bara att det var något äckligt.
Det blev inget giftermål för den fjortonåriga Anissa Mohammed Hassan. Tre gånger lyckades hon slippa bli bortgift. Först vid 29 års ålder gifte hon sig, och då av kärlek. Hon har nu en dotter som inte är könsstympad, den enda flickan i hela släkten som inte utsatts.
– Jag har räddat min dotter två gånger. Först i Somalia då släkten ville att hon skulle könsstympas samtidigt som min kusins dotter. Jag sa; ”nej, hon är för liten”. Jag kunde inte stoppa det själv men min man hjälpte mig. Min kusins dotter blev däremot stympad. Den lilla flickan dog. Det som skrämde mig mest var att ingen kopplade hennes död till könsstympningen, de sa bara ”det var Guds vilja”.
När Anissa Mohammed Hassan sedan kom till Sverige trodde hon inte att traditionen fortsatte här och hon blev chockad när landsmän kom till henne och ville att hon skulle låta sin flicka könsstympas.
– Det var då jag började engagera mig i frågan. Först ideellt via SFI (Svenska för invandrare) och sedan som sakkunnig på Länsstyrelsen.
Tystnaden och tabut runt frågan gör också att flickorna bär sitt lidande ensamma. Det är något som Anissa Mohammed Hassan vill ändra på.
– Flickorna tror att besvären beror på att de är flickor, inte på att de är könsstympade, därför förstår de inte att de kan få hjälp, säger hon.
– Nu när det är mer krig och konflikter i de här områdena är man rädd att flickorna ska bli våldtagna, så då vill man sy ihop dem mycket för att skydda dem, säger Anissa Mohammed Hassan.
Hon menar också att traditionen inte automatiskt försvinner för att man förbjuder den eller för att den är förbjuden här. Och hon har börjat höra från landsmän att man skyndar sig att genomföra stympningen innan man kommer hit, samt även att man gör så kallad prickning i stället för infibulation eftersom det är svårare att upptäcka.
– Många länder har förbjudit könsstympning, men det har lett till att man börjar göra det på yngre barn – spädbarn kan ju inte prata, säger Anissa Mohammed Hassan.
Foto i text: Elisabeth Ubbe
Hon har ett bra enkelt förslag:
En av åtgärderna som Anissa Mohammed Hassan förespråkar är att låta undersöka alla flickor som börjar förskoleklass genom att titta på deras underliv. Det är ett förslag som anses integritetskränkande i Sverige, men hon menar att om man tittade på flickornas underliv, precis som man kontrollerar att pojkarnas testiklar sitter i pungen, skulle man kunna förebygga könsstympning. Och om man hittar könsstympade flickor så kan man hjälpa dem med de eventuella problem som stympningen har orsakat.Ja varför inte? Om det räddar någon så är det värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar