Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 2 november 2015

En hjälte

Just nu håller man på att rösta fram årets hjälte. Någon som gjort något extra för barn.
Här är en
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/vardhjalten/article21589394.ab
När han var 11 år flyttade familjen till Sverige. Ett år senare fick han en lillasyster som han nästan blev som en extrapappa till. I den nya skolan reagerade man på att Jone ofta dök upp med blåmärken och ibland såg ut som att han hade svårt att gå. Nu såg man till att Jone fick en stödfamilj.
– Det var fantastiskt. Jag litade inte på någon under uppväxten men min stödmamma Ulla anförtrodde jag mig för.
När socialtjänsten genom Ulla fick veta vad som pågick fosterhemsplacerade man både Jone och hans lillasyster. Efter ett tag flyttade dock Jone tillbaka hem – saknaden efter bästa vännen, hunden Jonas, blev för stor. När hans pappa sen valde att avliva Jonas kände Jone hur livet rasade samman.
– Jag insåg att om jag inte gör något åt min situation så kommer jag inte att överleva. Så när jag var 14 valde jag att flytta till fosterfamilj igen och tog tag i skolan – och det gick bra för mig.

Jone både jobbade och utbildade sig och är idag vd på ett framgångsrikt företag han också är delägare i. När han fick barn insåg han att han vill ge tillbaka, att hans kall i livet är att göra skillnad för andra människor eftersom han själv fick hjälp när han behövde det. Så han började ordna golftävlingar där pengarna skänktes till Min stora dag. Den egna stiftelsen Jonsters Charity startade han sen 2010, med mottot att vara Sveriges mest givmilda.

Renoverar sjukhus

– Nästan alla pengar – 99,7 procent – som kommer in går oavkortat till välgörande ändamål för att göra skillnad för barn och ungdomar i Skåne – ingen volontär eller styrelsemedlem bor flott eller fikar för stiftelsens pengar.
Jonsters Charity har bland annat stått för renoveringen av fem rum på Helsingborgs lasaretts barnavdelning. Genom att engagera kända profiler som Henrik Larsson, Tina Nordström och Caroline Seger har rummen fått olika teman, något som uppskattats av de sjuka barn som huserat i rummen. Nu jobbar man för att få till ytterligare två rum – med sagotema – innan året är slut, för att sen fortsätta renovera rum efter rum.
– Min dröm är att barn som legat på sjukhus ska komma hem och berätta om vilket fint rum de låg i, att det såg ut som hemma – inte att det gjorde ont, att det var kallt eller läskigt. Det ska bland annat finnas moderna leksaker, nya filmer och tv-apparater man faktiskt kan titta på.
Men Jonsters Charity har också hjälpt flyktingbarn med kläder, leksaker och upplevelser, man arbetar mot mobbning och skapar drömdagar där sjuka barn till exempel får träffa sina idoler. Man har också anordnat läger för både cancersjuka och ensamkommande flyktingbarn och delar varje jul ut julklappar till barn som annars inte skulle få några.

– Det kanske låter djupt men jag vill att alla barn ska känna sig sedda och att vi ska göra skillnad. Jag fick mitt liv räddat – nu vill jag tillsammans med andra rädda andra liv.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)