Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 augusti 2015

Hjärnan och föräldraskap

Föräldraskap förändrar hjärnan har man forskat fram. Det spelar ingen roll om man är man eller kvinna. Det som det beror på är om man är den som tar hand om barnet. Det är alltså inte själva att föda barnet som utvecklar amygdala som det heter utan själva omhändertagandet av barnet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6241217
Hos kvinnor som väntar barn sker vissa förändringar i hjärnan som gör dem extra beredda att reagera på barnets behov. Men på senare tid har forskning visat att även hjärnorna hos pappor, och hos adoptivföräldrar, kan anpassa sig på ett liknande sätt.

Den israeliska professorn i psykologi- och neurovetenskap, Ruth Feldman, forskar om ämnet och deltog på en konferens om neurovetenskap och föräldraskap i Stockholm nyligen. Hon menar att hjärnan finner vägar att anpassa sig till föräldraskapet även utan en graviditet.
– Det finns ett naturligt sätt för föräldrahjärnan att utvecklas när du är mamma. Det är hela processen med graviditet och alla hormoner som frisätts vid förlossningen. Men det finns alternativa vägar hos pappor och adoptivföräldrar som kompenserar för det genom aktivt omhändertagande av barnet.

– när produktionen av många hormoner sätts igång i kroppen – blir en av effekterna att mammorna utvecklar en större känslighet och uppmärksamhet för det lilla barnets behov och signaler.

Exempelvis ändras den del av hjärnan som hanterar känsloreaktioner, och som kallas för amygdala, så att den blir mer känslig.
Men Ruth Feldman har också i sin forskning visat att det finns andra vägar för hjärnan att förändras även om man inte burit och fött barnet.
I en artikel från förra året i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift
undersökte hon vad som hände i hjärnan hos homosexuella par med två pappor som skaffade barn.

Då kom hon fram till att amygdala i deras hjärnor också blir mer känsliga, men att det i stället skedde genom förändringar i andra strukturer i hjärnan.
Det som sätter igång den här processen verkar vara själva omhändertagandet av barnet, och att man ägnar mycket tid åt den nya familjemedlemmen.
– Vi tror att om varje pappa som tar på sig en primär omhändertagande roll och tar ansvar för det oberoende av mamman, får de här förändringarna i hjärnan.
 
Att ta hand om ett barn är det som lägger grunden för vem barnet knyter an till. Barnet knyter an till den som tar hand om det. Lägg det till det vi vet om anknytning och om barn som inte får en trygg anknytning.  Då kan det bara bli en slutsats. Barnet måste få bo hos dem de ser som sina, hos dem de har sin anknytning till och det hänger inte ihop med vem som fött fram med utan med vem som tar hand om det.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Familjehemsbloggen27 augusti 2015 kl. 13:56

    Så är det. Jag har tre biologiska barn som jag älskar mest i hela världen. Sen hade vi vår familjehemsplacerade dotter i nästan tre år, henne älskar jag lika innerligt. Att jag inte fött henne själv gör ingen skillnad. Idag är hon borta ur våra liv, men i våra hjärtan finns hon alltid kvar. Jag kommer för alltid att vara mamma till fyra barn, även om det fjärde inte längre finns i vår fysiska närhet <3

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)