Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 22 augusti 2015

Det tar tid

Det är klart att folk blir både frustrerade och arga då man tar deras barn. Därför måste man säkerställa att det verkligen finns skäl, att det inte går på något annat sätt. Här är en som blev så arg att han skar sönder polisens däck. Ja att det var samma personer vet man ju inte men man tror...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6236146
– Socialtjänsten hade ett ärende i Skäggetorp där de skulle omhänderta en minderårig. Personerna runt omkring motsatte sig omhändertagandet och socialtjänsten fick fly ut från lägenheten, säger Fredrik Kliman presstalesman på polisen i Östergötland.
Efter att insatsen var slutförd visade det sig de två polisbilarnas däck var sönderskurna och förstärkning fick skickas efter från andra delar av länet.
– Vi ser synnerligen allvarligt på detta. Om vi hade behövt hjälpa någon annan hade vi kommit fram senare.
 
Det är inte första gången polisbilars däck skärs sönder i Skäggetorp.
– Vad jag kan dra mig till minnes har det inträffat vid tre tillfällen de senaste halvåret, säger Fredrik Kliman
 

I Norge har man hittat en källarlokal som inretts för att kidnappa och gömma barn.
http://www.expressen.se/nyheter/hade-inrett-kallaren--for-att-lasa-in-barn/
Den norska polisen har gripit en man, misstänkt för att ha planerat barnarov i Norge och Sverige.
Han hade ett ljudisolerat "barnrum" i källaren och en lista med namn på 70 barn i Norge och Sverige - och har besökt deras adresser.
"Polisen fann skräckkällare hos man i 40 årsåldern, utformad för att hålla barn i fångenskap", skriver norska TV2.
Mannen i 40 års åldern var en f.d lärare
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21291988.ab
Den pedofilmisstänkte norrmannen är i 40-årsåldern och bosatt i Vestopplands polisdistrikt, drygt tio mil norr om Oslo. Han har bytt namn flera gånger och har under de senaste tio åren flyttat från ställe till ställe.
Han greps i maj misstänkt för sexbrott mot barn och försök till frihetsberövande, efter att ett annat polisdistrikt hört av sig om ett övergrepp mot en pojke som de utredde 2008.
– Jag blev uppsökt av en ung pojke från Østlandsområdet i höstas. Han bar på en tung hemlighet, säger målsägandebiträdet Kristin Hovden Norstedt till norska TV 2.

"Grova övergrepp"

Pojken hade från det han var 7-8 år gammal blivit utsatt för grova sexuella övergrepp av en lågstadielärare i 40-årsåldern. Övergreppen pågick under flera år, tills pojken var 11-12 år gammal.

Det hade tagit sex år innan pojken kunde prata om vad läraren ska ha gjort mot honom.
När polisen gjorde husrannsakan hemma hos mannen gjorde de ett chockartat fynd. De hittade ett ljudisolerat barnrum i källaren, inrett med en barnanpassad säng, en campingtoalett, ett kylskåp med mat och leksaker som Lego på hyllorna. Han hade också satt upp en övervakningskamera och en mikrofon.

Polisen hittade även en GPS med över 70 adresser i både Norge och Sverige. Många av koordinaterna som märkts ut var markerade med namn på barnen som bor där.
– Den misstänkte har hittat barnens namn på sociala medier. Han har hyrt bil upp till 50 gånger och rest till adresserna, säger Dalsveen.
Han har kartlagt barnen efter att bland annat ha hittat dem på deras föräldrars Facebooksidor.

 
Vi kan inte lägre säga att det händer inte här. Barn som utsätts anklagar sig själva. tror att det är deras fel. Det tar lång tid att beräta precis som för pojken som utsatts av sin lärare. Jenny Strömstedt skriver i sin krönika om flickan som hänges upp och våldtogs
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/det-tog-tva-ar-for-flickan-att-beratta/
Den detaljerade beskrivningen av de begångna brotten är vedervärdig och den mening som fortsätter bränna bakom ögonlocken är: "Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".
Jag minns min egen tioåriga barndomsångest efter att en man ringde på telefonen när jag var ensam hemma. Han påstod att han var skolläkare och ville att jag skulle undersöka mig själv, tala om hur jag såg ut och gärna stoppa upp fingrarna i snippan.

Jag kommer ihåg att jag kände klumpen i magen växa men hur jag inte vågade lägga på.
Han var sträng och vuxen, en auktoritet. Jag minns hur jag låtsades uppfylla hans önskan och hur skammen sköljde över mig när jag insåg att jag kunde ha slängt på luren mitt i samtalet.

Hur det på det hela taget måste ha varit mitt fel att den äckliga gubben tilläts kladda verbalt på min kropp.
Jag nämnde helt kort för en förälder att någon ringt, men berättade inte sanningen. Inget om vad han egentligen sagt. Inget om att jag inte kommit på att lägga på luren.
Det var för skamligt.
"Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".
Herregud! Lilla, lilla vännen! Var skammen också din följeslagare? Den alltigenom meningslösa självpåtagna skammen som förhindrar att kränkande handlingar betraktas som de brottsliga övergrepp de är. Skammen som genom årtusendena sett till att offren också tar ansvar för förövarens aktioner.
 
Ja det tar tid, både att berätta men även att bearbeta och lära sig leva med

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar