Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 21 augusti 2015

Replik

Härom dagen skrev en socionom om bristen på familjehem. 

Det blev en replik av en som tyckte att det skulle förbättrad av proffs dvs organisationer. Jag  ilsknade till.Varför lämnas vi alltid utanför,  vi som gör jobbet? 
Vi blir väl inte fler för att vi får andra chefer. Ok vissa villor blir kanske bättre men varför frågar man aldrig oss?Vad är det gör att vi gör det vi gör, vad gör att vi lyckas, och varför lägger så många av. Vad skulle få dem att fortsätta?

Jag skrev en replik.

De tog den och nu ligger den ute; höj statusen för oss familjehem
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21287056.ab

Statusen måste höjas för oss som gör jobbet

Replik från Barnperspektivet i Sverige om familjehem 

REPLIK. Läste Soleyman Ghasemianis artikel "Brist på familjehem öppnar för vanvård" och visst riskerar behoven att minska kraven. Visst brister kommuner i både bakgrundskontroll och koll med redan placerande kommun på grund av bristen på familjehem. Men jag reagerade mer på Dan Nilssons replik att privata aktörer skulle öka kvaliteten. Professionella aktörer är bara andra arbetsgivare med bättre eller sämre villkor.

Ursprungsfrågan är varför det är brist på familjehem och varför? Vare sig ökade krav, mer kontroller eller andra aktörer gör att vi får fler familjehem.

Förutsättningarna för familjehemmen måste förändras. Det är svårt nog att hinna med sin biologiska familj, alla åtaganden och engagemang gör att många familjer avstår. Det handlar om att ta på sig ansvaret för ett barn, ofta med en rejäl ryggsäck och ingen eller dålig tillit till vuxna, ofta med en eller flera diagnoser. Tider skall passas för eftersatt tand- och sjukvård och besök hos Bup. Möten med socialtjästen och handläggare och barnets umgänge med föräldrar och andra syskon gör det inte lätt att sköta ett vanligt jobb.

Sällan får vi ens ett julkort eller en blomma vid högtidliga tillfällen som tack.
Vi har inget att säga till om vad gäller umgänge var, när eller hur ofta, vi styr inte längre vem eller vilka som är välkomna hemma hos oss. Försäkringar gäller inte för de som är skrivna hos oss, inte ens om de skadar oss. Arvodet är inte a-kassegrundade, inte tjänstepensionsgrundade, samlar inga ATP-poäng eller semesterpengar, vi har inte ens rätt till semester. De ca 15 kr i timmen utslaget per dygn, är långt från de summor som organisationerna eller institutionerna får. Jag vet familjer som jobbat i 20 år och aldrig varit lediga, haft egen tid. Lägg sedan till att vi när som helst över dagen kan sägas upp trots att barnen har bott hos oss många år och kommit att bli som våra egna.

Nej, skall vi ha fler familjehem så hjälper det inte med professionella aktörer, inte ens högre ersättning. Statusen måste höjas för oss som gör jobbet.
Eva Hallgren
Ordförande BPIS Barnperspektivet i Sverige

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar