Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 30 augusti 2015

Tillhör till 150 %

Och en till
Sexåriga Marisol är född i Sverige och har precis börjat skolan.
Men nu ska hon utvisas till Libanon, ett land hon aldrig har varit i.
– Hon tillhör Sverige till 150 procent. Det är sjukt det som händer, säger hennes pappa Fadi Jabbour.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21325836.ab
förra fredagen kom Migrationsverkets beslut om att överföra hennes ärende till polisen.Anledningen är att Migrationsverket bedömer att tvång är nödvändigt för att utvisningen av Marisol, tillsammans med hennes föräldrar, ska kunna verkställas.
Marisols pappa Fadi är bedrövad och förtvivlad.
– Jag har inte sagt någonting till min dotter, för förra året när vi fick utvisningsbeskedet fick hon mardrömmar. Det var katastrof, hon skrek att hon inte ville åka till Libanon: ”De bangar folk där”, sa hon.

Tillsammans med Marisols mamma Katia Daoud kom Fadi till Sverige för nio år sedan. De har även dottern Maribel som är sex månader gammal.
Nu driver Fadi Jabbour två frisersalonger, en i Kumla och en i Lindesberg.
– Jag är momsbetalare och skattebetalare och har inte fått en anmärkning under nio år. Vi sköter oss och har inte en enda krona bidrag från staten. Vi får inte ens barnbidrag, säger han.

Familjens advokat Tryggve Emstedt är starkt kritisk till Migrationsverkets agerande:
– Att man kan påstå att ett barn som är fött i Sverige och har bott här i sex år inte har tillräcklig anknytning till landet - det är ett oerhört cyniskt resonemang.
I väntan på att Migrationsverket ska fatta det avgörande beslutet även om halvårsgamla lillasystern Maribel, är beslutet om utvisningen av Marisol satt på vänt.
–  Vi kan inte genomföra en utvisning medan yngsta dotterns ärende är i gång, utan nu får vi invänta och se hur domstolen beslutar i hennes ärende, säger Guna Grauselds, presskommunikatör på Migrationsverket till NA.se.
 
Hur kan man ens fundera på att utvisa bara ett barn? Det är bara 6 åringen som skall utvisas. Det är klart att man räknar med att föräldrarna åker med.  men hur man en svensk myndighet ens fundera i de banorna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar