Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 5 augusti 2015

Fler barn får stanna

Nu är det fler barn som kommer som får stanna. Men en del får stanna tills de är 18 och utvisas sedan. En del utvisas till Kabul även om de inte är därifrån.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6225768
En stor grupp asylsökande under 18 år har under flera år kommit från Afghanistan. Under första halvåret i år har 91 procent av dem fått stanna. Men de som fått avslag och hunnit fylla 18 utvisas till Kabul, även om de kommer från helt andra delar av landet.
Ahmad Zaki Khalil, som själv kommer från Kabul, beskriver situationen för denna grupp utvisade som svår. De är utan kontaktnät i ett klansamhälle där släktingar är det viktigaste skyddet. Och dessutom har många skaffat sig västerländska vanor och tankesätt.

Afghanistans flyktingminister har också tidigare i år vädjat till bland annat Norge och Sverige att inte fortsätta med tvångsutvisningarna.
– Afghanistans flyktingminister har redan sagt att "skicka inte alla till Kabul, för vi kan inte hjälpa dem", säger Ahmad Zaki Khalil.
91 procent av ensamkommande minderåriga från Afghanistan får stanna i Sverige.
Andra grupper har det svårare, exempelvis ensamkommande barn från Marocko, där bara 13 procent av de ärenden som prövats i år fått bifall.
 
Många är det som önskar åldersbestämning av dessa barn men nu är det läkare som inte rekommenderar att man skall ställa upp och göra dem. Därför att många missbedöms utifrån att de är mogna.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6225478
För stor vikt läggs vid röntgen när Migrationsverkets gör åldersbedömningar av asylsökande flyktingbarn, menar Barnläkarföreningen, som kallar det en ovetenskaplig metod. Nu uppmanar de sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar åt Migrationsverket.

– I vår överenskommelse så skulle undersökningsresultaten bedömas av barnläkare med särskild kompetens när det gäller ungdomar och tillväxt. Problemet var att när Migrationsverket såg resultatet av undersökningarna, att man efter det måste ha tillgång till resultatet av röntgenundersökningarna. För oss är det uppenbart att man vill ha det för att man vill göra en egen värdering av de medicinska resultaten av åldersbedömningen.

Beslutet Migrationsverket tar avgör den sökandes framtid, får den stanna i Sverige eller inte och på vilka premisser. En ungdom under 18 år får större hjälp och möjligheter.

– En handläggare från Migrationsverket kan ha väldigt många typer av kompetenser men den medicinska kompetensen har han inte. Vi har sett så många fall genom åren där ungdomar har blivit felbedömda just på basis bara att de haft särskild mogna visdomständer eller ett moget skelett och att de därför blivit behandlade som vuxna och inte som barn, menar Anders Hjern.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)