Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 23 augusti 2015

Adoption-barnperspektivet

Ångerrätt på adoption. Finns det något sådant? Är det inte så att om man lämnar bort sitt barn och det hunnit rota sig så är det borta? Det borde vara så. Men inte i Kenya. I Sverige då? Nej inte där heller...
Reglerna för adoption i Kenya är bland de hårdaste i världen. Adoptivföräldrar måste vara upp till ett år i landet för att godkännas. Och om det visar sig att barnen biologiska föräldrar inte samtycker till adoptionen får de omedelbart tillbaka sina barn.

Många barn lämnas anonymt till sjukhus och barnhem eftersom det är olagligt att överge barn i Kenya. En ny adoptionsmyndighet har nu börjat spåra upp biologiska föräldrar. För paret Häger innebar det att polisen hämtade deras adoptivson - och att en domstol nu ska utreda om han tagits ifrån de biologiska föräldrarna utan deras samtycke. Domstolsförhandlingen börjar i morgon, rapporterar SVT.

Ytterligare ett svenskt och ett danskt par är i samma belägenhet.
– Vi hade inte blivit informerade alls. Plötsligt kom polisen bara. Vi visste ingenting och förstod inte vad som pågick, säger Marcus Häger till SVT.

http://www.expressen.se/nyheter/de-tvingades-lamna-tillbaka-adoptivsonen/
Svenska familjer har hamnat mitt i en bitter strid mellan kenyanska adoptionsorganisationer och en nybildad adoptionsmyndighet, rapporterar SVT. Det ledde till att paret Anna och Marcus Häger tvingades lämna ifrån sig sin 2,5-årige adoptivson i fredags.
– Vi packade en liten väska med tandborste och ombyte. Sedan var vi tvungna att lämna honom. Men allt förnuft och all känsla säger att han hör hemma hos oss. Han måste komma tillbaka till oss, säger Anna Glenngård Häger till SVT.
Det svenska paret tvingades lämna tillbaka sin adoptivson efter att ha levt med honom i sju månader.
- Det sista han sa innan vi lämnade honom var att han älskar oss, säger Anna Glenngård Häger till SVT.

I Sverige så har biologiska föräldrar också rätt att ändra sig. Jag hade för något år sedan kontakt med en familj som råkade ut för det. De stod i adoptionskö då de erbjöds ett svenskt barn. De accepterade och åkte ur kön. De var med på BB och det var de som tog barnen direkt efter förlossningen. Det var adoptionsmammans bröst han låg på. De byggde upp ett liv tillsammans under  Sedan ändrade mamman sig efter 8 månader. Och plötsligt kom man ock hämtade pojken.

http://www.hd.se/nyheter/inrikes/2011/06/14/barn-fick-lamna-adoptivforaldrar/
Ett par från Västsverige tvingades lämna tillbaka sin adoptivson efter åtta månader när den biologiska mamman ångrade sig.
Pojken föddes 1 juni förra året och hämtades på BB av paret, skriver Svenska Dagbladet på nätet och hänvisar till tidningen Dagens Juridik.
Medgivandet om adoption drogs tillbaka av den biologiska mamman i februari. Eftersom adoptionsprocessen inte var helt klar lämnades pojken åter till henne — mot adoptivföräldrarnas vilja.
http://www.svd.se/par-tvingades-aterlamna-adoptivson_6244428
För drygt ett år sedan föddes pojken som det västsvenska paret hade blivit utvalda till att få adoptera. Redan efter fyra timmar fick de träffa sin adoptivson och efter en natt på BB fick han följa med dem hem.
Från socialsekreteraren som först hade kontaktat dem angående adoptionen hade de fått höra att den biologiska mamman var säker på att hon ville adoptera. Adoptionsprocessen skulle ta drygt tre månader och i augusti skrev också pojkens biologiska mamma på ett samtyckte till adoption.
 
http://www.dagensjuridik.se/2011/05/samtycke-till-adoption-aterkallades-efter-atta-manader
I maj 2010 träffade paret Viktors biologiska mamma med anledning av att hon var gravid och ville adoptera bort sitt barn.
- Hon uttryckte att hon var mycket säker på sin sak, att hon gjorde ett val baserat på sitt eget bästa, säger Sara Andersson.
Den första juni 2010 ringde en sjuksköterska till Tobias när han var på väg till jobbet.
- Ni har fått en liten pojke, sa hon och lyckan var total, berättar Sara.
Efter Viktors födsel placerades han i en säng i väntan på Sara och Tobias. Fyra timmar senare fick Viktor träffa sina tilltänkta adoptivföräldrar.
- Vi var de första föräldrarna han fick träffa. Hans biologiska pappa var inte i närheten och hans födslomor ville inte hålla honom hos sig, säger Tobias.

I februari i år, åtta månader efter att Viktors föddes, kom beskedet om att den biologiska mamman hade ångrat sig och dragit tillbaka sitt medgivande till adoption.
För Sara och Tobias kom beskedet som en chock. I lagens mening, 4 kap. 5 a § Föräldrabalken, är de inte att betrakta som Viktors föräldrar eftersom adoptionsprocessen inte var helt klar vid denna tidpunkt. Lagen ger istället föräldrarna med biologiskt band till pojken rätt.

- Vad betyder de biologiska banden för den biologiska pappan när han inte ens närvarade på förlossningen och vad betyder banden för de biologiska föräldrarna när ingen av dem hörde av sig och frågade hur Viktor mådde, frågar sig Sara.

Enligt Gunilla Cederström, utredare på Socialstyrelsen, finns det ingen direkt tidsangivelse i lagen vad gäller att ta tillbaka sitt medgivande för adoption.
- Såvitt jag kan bedöma utifrån tidigare rättsfall så kan en vårdnadshavare ta tillbaka sitt samtycke till dess att adoptionen är genomförd, det vill säga när rätten har beslutat om adoptionen och domen vunnit laga kraft.
En vecka efter beskedet från socialsekreteraren träffade Sara och Tobias den biologiska mamman för att påbörja processen att hjälpa Viktor att knyta an till henne.
- Det kändes som ett hån. Vi skulle hjälpa henne att knyta an till vårt älskade barn, som de nu ville ta ifrån oss, säger Sara.

I mars inleddes perioden där Viktor fick lära känna sin biologiska mamma på allvar, en period som paret upplevde som mycket tuff och känsloladdad.
- Så här i efterhand fattar jag inte att vi stod ut. Varje dag kändes det som om vi svek honom, säger Sara.
I april flyttade Viktor till sin biologiska mamma. Hans biologiska föräldrar har nu delad vårdnad om honom.
- Detta är inte det som är bäst för Viktor, han hade det bra och var trygg hos oss, säger Sara.

 
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Knytta23 augusti 2015 kl. 15:34

    "Vi hade inte blivit informerade alls. Plötsligt kom polisen bara. Vi visste ingenting och förstod inte vad som pågick, säger Marcus Häger till SVT."
    Låter inte detta väldigt likt svensk socialtjänst om man frågar dem som drabbas och inte socialnämnderna.
    Hur gick det till när de tog era barn?
    När de tog mitt visste jag inte vart de skulle föra barnet eller om jag någon gång skulle få se det igen eller om han skulle komma hem igen. Socialtjänsten poängterade tydligt att det inte var säkert att han skulle komma hem igen. Vad barnet och vi tyckte var ovesäntligt.
    Kenyanska myndigheter för iallafall tillbaka barnen till sina biologiska föräldrar. Dags att söka asyl där?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)