Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 24 april 2015

Skulle kunna varit här

I Danmark har det varit ett uppmärksammat fall.
En funktionsnedsatt får inte tillbaka sitt barn
http://www.expressen.se/kvallsposten/funktionsnedsatt-far-inte-behalla-sin-dotter/
Domen är ifrån Danmark.
När Michelle var liten fick hon allvarliga hjärnskador efter en svår behandling mot leukemi. När Michelle, i dag 30, var 22 år gammal födde hon sitt första och enda barn. Fem dagar efter flickans födsel hamnade hon med Michelles godkännande hos en fosterfamilj, eftersom Michelle på grund av en intellektuell funktionsnedsättning inte kunde ta hand om dottern.

De första åren fick Michelle träffa sin dotter regelbundet, men sedan 2011 har Rødovre kommun, där de inblandade bor, satt stopp för det. Kommunen ville i stället med tvång lämna över vårdnaden av flickan till fosterföräldrarna och i och med det blev kontakten mellan flickan och hennes biologiska familj allt sämre, skriver Danska BT.
Michelle och hennes familj kämpade länge för att hon skulle få behålla sin dotter och fallet har togs ända upp till Danmarks östra hovrätt. I fredags kom beskedet som Michelle fasat inför: Hennes nu åttaåriga dotter tvångsadopteras till en annan familj.
Frågan är vad som var bäst för barnet. Eftersom mamman inte kunde ta hand om det så är det väl att hon får bo kvar i sitt familjehem. Sedan behöver det inte hindra att kontakt finns med bionätverket.

Sedan ett inslag runt en flicka som pappan förgrep sig på då hon var 4 år.
Förstörd som 4 åring
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6142296
– En avgrund öppnar sig, så fattar man ingenting, vad ska jag göra nu?, säger Sofias mamma om påsken för 18 år sedan då hon fick veta vad som pågått under ett halvårs tid när pappan hämtat Sofia och hennes syster på dagis.

Efter händelserna har båda barnen kämpat med självmordstankar."Jag har ångest för att jag inte vågar ta livet av mig". Sofia var bara fyra år när hennes pappa hamnade i fängelse för att ha förgripit sig på henne vid minst åtta tillfällen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)