Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 8 april 2015

Saknas barnperspektiv i domstolarna

En debatt artikel som lyfter det jag försökt belysa länge.
http://www.bpis.se/var-ar-barnperspektivet-i-de-svenska-domstolarna/
Dessvärre delar jag Ivarssons uppfattning om att de flesta jurister saknar den barnrelaterade kompetens som är en förutsättning för utförandet av tillfredsställande bedömningar i mål där kunskaper om barns behov, utveckling, och intressen är av minst lika stor vikt som förmågan att tolka lagtexten. Däremot kan jag omöjligt betrakta denna avsaknad som ett hållbart argument för att överlåta bedömningen åt tillämpare som varken kan sägas besitta den juridiska eller barnrelaterade sakkunskapen. Jurist eller nämndeman – bedömningen av barnets bästa fordrar mer än allmänmänskliga kvaliteter såsom samhällsintresse eller omvärldsengagemang.

I vårdnadsmål fungerar barnets bästa som beslutskriterium. Den lösning som på bästa sätt tillgodoser det enskilda barnets intressen ska eftersträvas. I mitt examensarbete på juristutbildningen vid Uppsala universitet, Barnets bästa i vårdnadstvister – är vetenskap och beprövad erfarenhet lämpliga kriterier för bedömningen? har jag kunnat påvisa att bedömningarna primärt grundar sig på antaganden och föreställningar om vad barn i allmänhet behöver, trots att lagens förarbeten föreskriver ett beaktande av vetenskapligt förankrad kunskap. Många av dessa antaganden saknar inte bara relevans för det enskilda barnets situation utan också stöd i forskningen. Våld och övergrepp utgör det kunskapsområde där bristen på kompetens kan resultera i mest allvarliga konsekvenser. Svenska domstolar tycks idag sakna det som krävs för att utföra tillfredsställande utredningar utifrån ett barnperspektiv, och konsultation av extern kompetens sker i mycket begränsad utsträckning.

FN:s barnrättskommitté föreskriver i sina allmänna kommentarer, avsedda att fungera som tolkningsunderlag för barnkonventionen, att bedömningen av barnets bästa som huvudregel bör omfatta en representation av flera olika kompetenser, och konsultation av utomstående expertis inom områden som sociologi, hälsa och psykologi.
Kvaliteten på bedömningen av barnets bästa måste höjas, men detta låter sig knappast göras genom att ersätta en undermålig tillämpning med en annan.
Jag lägger mig inte i Advokatsamfundets säkert ansträngda relation med nämndemannakåren, men eventuella försök till diplomati bör ske på bekostnad av något annat än den självklara rätten till en rättssäker bedömning som också tillfaller varje person under 18 år.
 
Gång på gång kommer det domar som helst saknar barnperspektiv. Hade kontakt med en fostermamma som har en placering ett barn vars föräldrar misshandlat så grovt att de fått flera år i fängelse för det. Barnet var helt apatiskt då det kom. Barnet har bott i familjehemmet i tre år .
Nu menar en domstol att barnet skall hem. Mamman avtjänar sista delen av straffet med fotboja.  Rätten menar att man inte kan vara säker på att hon gör det igen och därför skall barnet hem. Man avslår först vårdnadsöverflyttning sedan fortsatt LVU.
I sådana fall anser jag att föräldra rätten är förbrukad.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)