Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 4 april 2015

Hållhakar


Ett problem som många inte tänker på är hur partners som misshandlar skaffar sig en hållhake genomatt hota hens djur.
 http://www.bpis.se/kvinnor-och-djur-blir-slagna-far-inte-skydd/
Hot om våld och faktiskt våld mot djur gör det svårt för många kvinnor att lämna våldsamma relationer. När kvinnojourerna inte har möjlighet att ta emot kvinnorna tillsammans med deras husdjur tvingas de ibland återvända hem till misshandeln. Även små barn kan utsättas för liknande utpressning.
– Jag hade kontakt med en flicka som älskade hamstrar. Varje gång hon inte sa nej till sex, eller ja, att bli våldtagen av sin pappa, så dödade han hennes hamstrar, berättar Gunilla på Alla kvinnors hus i Karlstad.
 
En ny undersökning, publicerad i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (roks) tidning "Kvinnotryck", visar att en majoritet av jourerna möter kvinnor som efter att ha flytt våld i hemmet känner sig oroliga för sina husdjur. Djur som de av olika anledningar inte har kunnat ta med sig i säkerhet. Till exempel tar flera jourhem inte emot husdjur och ibland blir det svårt rent rättsligt, då den misshandlande parten står som ägare till djuret.
Roks menar nu att det här är farligt dels för djuren, men också för kvinnan. Karin Svensson är ordförande för Roks och hon ser med stor oro på problemet.
– Det vi ser är att man använder djuren för att skada eller hota kvinnor. Man skadar helt enkelt djuret för att skada kvinnan. Man hotar också att skada djuret om kvinnan berättar om våldet eller försöker lämna relationer, säger Svensson. 
 
Inte många som tänker på det problemet så att säga.
 Men jag förstår att det är ett problem. Vet många familjehem som får frågan om de kan ta emot ett barn med husdjur. Vet att en del säger nej. Själv skulle jag aldrig ta emot ett barn som har husdjur utan att djuret får följa med. Skulle det vara omöjligt skulle jag isåfall inte ta emot barnet från första början.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)