Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 14 april 2015

Indivuíduell lön eller lön i grupp?

Det är ju en del kommuner som höjer löner för att dra erfarna handläggare eller för att få de som finns att stanna. Men det finns tydligen problem även med det. Man får inte höja eller sänka för någon utan då måste man göra det för alla.
http://mobil.svd.se/opinion/tunna-argument-for-individuella-loner_svd-4428535
Det är föga förvånande att arbetsgivarna har förordat individuell lönesättning. Frågan är varför ett fackförbund som Kommunal gör det. Kommunals argument måste vara starka eftersom det finns mycket som talar emot ett sådant system. De som ifrågasätter individuell lönesättning har pekat på att
– Cheferna saknar förmåga att sätta rätt lön,
– Individuella löner leder till höga transaktionskostnader då hundratusentals lönesamtal ska förberedas och verkställas,
– Det är omöjligt att skapa objektiva kriterier för individuell lönesättning,
– Tystnad breder ut sig på arbetsplatsen när chefen får större makt över lönen,
– Arbetsgemenskap, solidaritet och strejkvilja minskar när arbetarna börjar förhandla om sina egna löner,
– Strejkrätten har stannat kvar på central nivå trots att löneförhandlingarna har flyttat till den lokala,
– Det blir en genomsnittlig lönesänkning då någon med stor pott ersätts av någon på miniminivån,
– De individuella lönerna har inte ökat mer än de tarifflöner som fortfarande praktiseras inom vissa yrken,
– Det individuella lönesystemet är ett brott mot den solidariska lönepolitikens princip om lika lön för lika arbete,
– Det var arbetsgivarna som ville ha systemet för att stärka sin egen position på fackets och arbetarnas bekostnad.

Vilka är då Kommunals argument för individuell lönesättning? En genomgång visar att huvudargumenten är och har varit att medlemmarna själva vill ha ett sådant system, samt att ökad lönespridning leder till ökad produktivitet som i sin tur leder till högre löner.
Att medlemmarna vill ha individuella löner är förstås ett tungt argument. Frågan är om det verkligen förhåller sig på det sättet.
 
Låt oss ändå anta att individuella löner ökar produktiviteten. Leder det till höjda löner för Kommunals medlemmar? Svaret är att det inte är ökad produktivitet som i första hand höjer lönerna för Kommunals medlemmar, då eventuella produktivitetsökningar är små jämfört med andra branscher. Det beror på att merparten av Kommunals medlemmar arbetar i en tjänstesektor som helt naturligt har lägre grad av produktivitetsökning än varusektorn, allt i enlighet med ”Baumols sjuka” där det klassiska exemplet är jämförelsen mellan Mozartstycken vid olika historiska tidpunkter.
En stråkorkester kräver än i dag lika många musiker – och inte spelar den fortare heller. Samma sak kan sägas om en busschaufför: Ska hen öka sin produktivitet genom att köra fortare eller strunta i rött ljus?

Kommunals argument för individuell lönesättning håller inte för prövning. Det skulle därför vara lämpligt att Kommunal påbörjade en ny och förutsättningslös diskussion i frågan. En bra start skulle vara en oberoende undersökning av vad förbundets medlemmar egentligen tycker om individuella löner.
 
Jag tror nog på lönesättning som gäller för alla inom en hel yrkesgrupp och jag tror också på att vissa jobb skall göras utan att man tjänar på att det blir gjort i rena pengar. Dvs att man inte kan räkna det i ekonomisk vinning. Tex Utbildning= skola, vård= sjukvård, tandvård, skydd= polis och socialtjänst.

Det anser jag borde vara statligt och skall vara lika för alla vart man än bor, hur mycket man än tjänar, hur utbildad man än är. Sedan kan det finnas privata alternativ för de som har råd att bekosta det eller vill ha någon gräddfil för lite snabbare behandling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar