Dom tog "våra" barn: Hjälper inte

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 16 april 2015

Hjälper inte

Hittade en länk till ett radio inslag. En tjej som råkat illa ut.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6140892

Snart 20-åriga Emma, som idag bor i Borås, vet hur viktigt det är att socialen agerar snabbt. Hon var bara åtta månader när hennes mamma lämnade bort henne. Mamman missbrukade droger och kände att hon inte klarade av att ta hand om Emma.

Antalet anmälningar om barn som far illa har ökat med 60 procent de senaste tre åren. Sveriges Radios lokala kanaler har ställt frågor till samtliga av landets kommuner, åtta av tio har svarat, om hur man hanterar anmälningar om barn som far illa.
Undersökningen visar att många kommuner inte hinner med att utreda anmälningar om barn så skyndsamt som lagen kräver. Den ökade arbetsbördan på grund av fler anmälningar samt brist på personal är några av anledningarna.
Fram till det att Emma fyllde 18 år har hon bott i minst femton olika familjehem, och det är något som påverkat henne som människa.
– Jag kan fortfarande inte bo så länge på ett och samma ställe. Jag känner mig aldrig hemma på ett ställe, säger hon.

Även i Stockholm och vilka konsekvenser
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6140198

År 2012 uppskattade Socialstyrelsen antalet till 140 000 anmälningar i hela landet.

Nu har P4 Stockholm gjort den första riksomfattande undersökningen av anmälningarna sedan dess. I en enkät till landets samtliga kommuner har det kommit in svar från ungefär 80 procent.
Svaret tyder på att socialtjänsterna i landet förra året totalt fick 220 000 anmälningar om barn som far illa. Det är 60 procent fler än den beräkning som Socialstyrelsen gjorde för tre år sedan.

Lite mer av han som var med
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=6141105

– Det började med att jag blev straffad för mycket. Det kunde vara för att jag tagit en kaka. Det blev förbud att titta på TV-program som jag gillade men det blev också smisk med mattspiska med neddragna kalsonger, berättar Borak.
– Jag var så liten att jag trodde att det var så här det skulle vara. Jag berättade det för socialen men familjen ljög att jag hade ramlat så det blev aldrig något resultat. Jag berättade det här åtminstone två gånger. För två år sedan lades det ner. Jag har inte blivit tagen på allvar.

Heike Erkers, på Akademikerförbundet SSR, det största fackförbundet för socialsekreterare lyssnar på berättelsen och är påtagligt rörd av intervjun med Borak.
– Inget barn ska behöva vara med om något sådant och det är väldigt starkt av honom att berätta om detta, säger hon.
– Socialtjänsten ska vara sista skyddsnät, men det finns maskor och revor. Jag är inte förvånad över att orosanmälningarna ökar. Fattigdom och arbetslöshet drabbar medborgare och ibland går det ut över barnen, tror hon kan vara en av förklaringarna. Kommunpolitiker måste ta itu med detta nu.

Tycker det är så tragiskt. Inga barn skall behöva ha det så. Dåliga familjehem måste bort samtidigt blir jag ledsen över att det så sällan tas upp alla de bra familjehemmen. De som ger själ och hjärta. De som faktiskt gör att det lyckas i 90 % av fallen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....