Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 16 april 2015

Inte bihang som delar DNA

I GP idag i krönikan
http://www.bpis.se/barns-ratt-fore-bioforaldrars/
står det:
I Sverige får den som allvarligt försummar sina djur dessa permanent omhändertagna. I vissa fall kan länsstyrelsen dessutom ålägga personen i fråga med djurförbud. Hästar, hundar och katter skyddas av långtgående regelverk från människor som behandlat dem illa.
Det skyddet har inte barn, trots att de till skillnad från djur enligt lagen är individer med egna rättigheter. Så länge den som plågat eller försummat är en biologisk förälder, är den unge närapå rättslös. Även om socialtjänsten och politikerna gör sitt jobb och placerar barnet i ett tryggt familjehem, kan missbrukande, psykiskt sjuka eller på annat sätt oförmögna föräldrar fortsätta att styra och ställa med barnets liv under hela dess uppväxt.
 
Själv fick jag upp ögonen för problematiken i samband med Markfallet 2009. Eva Hallgren, familjehemsmamman som från början slogs för sina (foster-) barns trygghet, har sedan dess blivit en av landets främsta förkämpar för barns rättigheter. En annan person som gång på gång lyfter barns rättslöshet är Jenny Sonesson, socionom och före detta politiskt sakkunnig i regeringskansliet (FP). I en debattartikel i Expresson (13/4) skriver Sonesson: "En utredning om barnperspektivet vid familjehemsplaceringar ska vara klar till sommaren. Om regeringen menar allvar med FN:s barnkonvention bör ett tilläggsdirektiv ges om hur öppen adoption utan vårdnadshavarens samtycke ska genomföras i Sverige."
Det Jenny Sonesson pekar på är oerhört viktigt. I dag finns möjligheten till vårdnadsöverflyttning när ett barn varit placerat i tre år. Men att så sker är ovanligt. Att barn adopteras bort mot bioföräldrarnas vilja är inte tillåtet. Det borde det vara. För precis som Sonesson påpekar är barn "människor och inte bihang till vuxna de delar DNA med". Det har egna relationer, behov, tankar och känslor vilket rättssystemet måste beakta. Den som tillbringat stora delar av sin uppväxt i en familj, och känner sig hemma där, skall ha rätt att stanna. Oavsett om bioföräldrarna får ordning på sina struliga liv eller inte.
 
Jag behöver inte säga mer. Håller med och stryker under.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar