Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 6 april 2015

Åklagare håller inte tiden

Nu på morgonen var det en "efterlysning". En mamma har lämnat ett HVB hem med sina två barn.
http://www.bpis.se/tva-sma-barn-forsvunna-fran-hvb-hem/
Barnen, som är syskon, bor på Frälsningsarmens HVB-hem, Hem för vård- och boende, i Fristad tillsammas med sin mamma.

Enligt polisen var det nu på morgonen som det upptäcktes att barnen, en sexårig flicka och en åttaårig pojke, var borta.
Polisen söker efter barnen i området, inre befäl vid polisen i Borås säger att man vill ha allmänhetens hjälp för att hitta barnen
Har alltid tyckt att det är konstigt hur man kan plocka folk ur sitt normala sammanhang för att sedan utreda hur de beteer sig under "normala" förhållanden. Det kan inte bli normalt utan allt blir så onormalt det kan bli. Känner en som varit på, tror det var just det hemmet. De satt instängda i ett rum Precis som i inslaget. en mamma med två barn. De fick inte gå någonstans utan ledsagare. Hon fick inte släppa ut pojken för att ex spela fotboll och skulle hon på toa hämtade de pojken och talade om för honom. Både mor och son har ADHD och det slutade med att de var halvt hysteriska. Tror faktiskt att jag också haft svårt att vara en bra mamma under de omständigheterna.

Känner en annan familj. fullt fungerande som anmäldes falskt och tvingades in på ett liknande hem. Där personal stod över och kollade hur mycket protein, fett och annat det var i kosten. vilka tillagningsmetoder man använde. Det behöver man aldrig redovisa annars. Sedan kan man undra vad det har med bra eller dåligt föräldraskap att göra. OK för att man skall ge barnen en bra kost men att kolla näringsinnehåll i alla rätter anser jag vara överkurs. Det tvivlar jag på att särskilt många gör.
Att ha en som bedömde hur mycket och vad de gjorde med barnen. Tänk att ha någon hängande över sig hela dagarna som kollar alla man gör och har synpunkter om det. Vad man äter, dricker, vad man gör, pratar om. När man lägger sig. På ett ställe där man inte har de vanliga sakerna att göra det med, inte har barnens saker att leka eller sysselsätta sig med. En annan säng, många har svårt att sova borta vilket skapar trötthet och dålig ork att engagera sig. Skall lägga till att många HVB hem eftersom de oftast inte ligger där familjerna bor tvingas ut ur sitt sammanhang även då det gäller skola. De går gå på HVB hemmet.

Anser att man borde utreda dem i hemmiljö. Hur skall man annars se hur det är i vanliga fall?

Sedan har man gjort en undersökning som visar att brott mot barn i tid. I artikeln är det en lista över hur lång tid man tar på sig i olika delar av landet.
http://www.dagensjuridik.se/2015/04/aklagare-utreder-inte-brott-mot-barn-i-tid

Åklagarna håller inte tiden när det gäller utredningar av våldsbrott mot barn. På flera åklagarkammare i landet är bara hälften av utredningarna klara inom de 90 dagar som lagen försekiver. Det visar en rapport från Rädda Barnen.


- Vi kan aldrig acceptera att det är postnumret som styr hur det våldsdrabbade barnet får stöd. I vissa fall passerar flera år från en polisanmäld brottsmisstanke till en avslutad rättsprocess. Ett år är en ofattbart lång tid för ett litet barn, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.
Åklagarkamrarna som tar längst tid på sig att utreda våldsbrott mot barn är Norrköping, Västerås, Örebro, Sundsvall och Falun. Här utreds bara cirka hälften av brottsmisstankarna inom de 90 dagar från det att det finns en person som är skäligen misstänkt för brottet.

I rapporten beskriver Rädda barnen hur barn i extremfallen fått vänta upp till ett år på ett första polisförhör.
”Detta trots att lagstiftningen tydligt säger att brott mot barn ska prioriteras och utredas snabbt. De barn vi träffade for väldigt illa under väntetiden.”

Bland de åklagarkammare som är bättre på att uppfylla skyndsamhetskravet hör Karlstad, Jönköping, Kalmar, Skövde och Uddevalla. Här startas utredningarna inom tidsgränsen i 74-83 procent av fallen.
Statistiken bygger på de siffror som förs in automatiskt i Åklagarmyndighetens system och som anger antalet brottsmisstankar från att det finns en skäligen misstänkt till beslut om åtal.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)