Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 14 april 2015

Jag gör slut nu

Så lyder rubriken på en krönika jag hittade. Hon som gjorde slut gjorde det med sitt jobb... som socionom.
Hon hade tröttnat.
http://www.bpis.se/jag-gor-slut-nu/
Jag har gjort slut med mitt arbete, sagt upp mig. Än så länge har jag inte bestämt om jag har gjort slut med mitt yrke också. Men vi är definitivt på paus. Tar lite tid isär för att fundera på hur vår framtid ska se ut, om vi ens har en framtid tillsammans.
Förutsättningarna finns ju där, det kan vara givande, spännande och utmanande. Och det är ju faktiskt inte som att jag bara ger upp. Jag har kämpat, engagerat mig, jobbat över, gjort mer än vad jag behöver, skrattat och gråtit. Men att ge och ge utan att få tär på en och är ungefär lika givande som att dra mina bara knän i grus.

Det är inte pengarna jag pratar om, även om socionomer liksom andra yrkesgrupper som tar hand om och ansvarar för människor är kraftigt underbetalda. Men det jag känner just nu skulle inte försvinna även om min månadslön fördubblades.
 
Och det gör mig så fruktansvärt förbannad att exempelvis barn som haft en allt annat än bra start i livet får nöja sig med ”vi gör så gott vi kan”. För det duger faktiskt inte. Jag kan inte luta mig mot det och känna mig tillfreds. Det är ett sådant slöseri med kompetens och slöseri med människors liv. Och det är väl bevisat att människan blir deprimerad både av att inte kunna utnyttja sin fulla potential samt att vara utan inflytande? Om inte annat så är det precis vad som händer med mig.
Samtidigt som politiker och samhället förfasas över ungas ohälsa, skjutningar, gäng och droger så verkar det uppenbarligen omöjligt att förstå att det behöver satsas i tid.
Jag är inte det minsta insatt i hur man lägger en budget för en stadsdel eller en kommun men något är uppenbarligen helt ruttet med de val som görs i dag. Jag förstår att det jag vill skulle kosta massor med pengar, framför allt i ökade personalkostnader. Men vad gör exempelvis ett nytt spårvagnsnät när människor bokstavligen går under på dess ändhållplatser?

Det gör mig arg, ledsen och uppgiven att jag vill hoppa av. Jag behövs och jag kan verkligen göra skillnad. Jag har sett bevis på det ett antal gånger. Men det räcker inte. Inte för mig.
Ingen stannar kvar, eller bör stanna kvar i en relation där du förvisso blir lyssnad på men ingenting händer. Så medan du talar allt tydligare med ökad röstvolym, så som vissa gör när någon råkar bryta lite på ett annat språk, så ska du samtidigt föra någon annans talan. Vara rösten åt de som inte har någon alls. Tills stämbanden har återhämtat sig så får min paus fortgå. När jag är redo igen hoppas jag att politikerna har lyckats med den oerhört kluriga uppgiften att se sambandet mellan orsak och verkan.
 
Så bra skrivet. Det är precis så det är. Måtte det bli en förändring snart.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)