Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 9 april 2015

Sexbrott i arv

Var för många år sedan på en föreläsning inom röda korset. Det var för oss som arbetade med frivilliga besök på fängelser. Det var Röda korset som ordnade.
En föreläsare som forskat på pedofiler.
Det hon kom fram till var inte så många intresserade av så hon hade lämnat landet.
Hon berättade att hon kommit fram till att alla men sa 99,9 % ifall det skulle vara någon hon inte träffat... av de som förgriper sig på barn själva varit utsatta.
Inget försvar men en förklaring som hon sa.
Nu har man forskat i det igen. Denna gången karolinska institutet.
http://www.bpis.se/ny-forskning-sexbrott-kan-ga-i-arv/
En ny studie visar att nära anhöriga till personer som dömts för sexualbrott löper större risk att själva begå liknande brott. Studien har gjorts bland nästan 22 000 män som begått olika sexuella övergrepp mellan 1973 och 2009.
– Det visar sig att nära anhöriga till personer som dömts för sexuella övergrepp själva begår liknande brott, oftare än normalbefolkningen, säger Niklas Långström, forskare vid Karolinska Institutet, till SVT Nyheter.
Forskarna fokuserade främst på pappor och bröder som dömts och jämförde hel- och halvsyskon på pappans respektive mammans sida, skriver SVT.
– Det rör sig om fem gånger fler bröder eller söner till dömda förövare som dömts till sexbrott, jämfört med normalbefolkningen, säger Niklas Långström till SVT Nyheter.

Ingen gen

Det handlar dock inte om någon sexbrottsgen, säger han. I stället är det riskfaktorer som är ärftliga
 
Tror som hon jag lyssnade sa att de lär sig att göra som deras fäder eller som de själva utsats för. De vet inget annat.... 
Det märkliga är bara att när hon gjorde den var ingen intresserad. Alltså kommer man på samma sak igen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)